Fotbollsvärlden är rutten och stor

Ingenting i den internationella idrottsvärlden är så nedlusat av korruption, förljugenhet och storhetsvansinne som fotbollen. Ingenting inom idrotten är så fascinerande som fotboll.

I denna paradox döljer sig en universell sportart som tillåter klubbar i Europa att köpa halvslavar från Afrika som är knappt över gränsen till tonåren, i den förhoppningen att en av tusen ska bli världsstjärna. Jag frågade en gång en ansedd tränare hur många av de unga han tränat som skulle nå en viss förmåga och berömmelse. En promille, högst, var hans svar. De som inte duger sändes tillbaka till Afrika. Någon blir mångmiljonär.

Jag tillhör den pappageneration som följt två sistfödda söner på en lång väg från skitiga grusplaner till grönt gräs. Av dessa två gav den yngre småningom upp detta intresse, men den äldre fortsätter alltjämt, utan andra ambitioner (förmodar jag) än att få träna och spela på den nivå som passar honom. Där handlar det inte om pengar eller korruption. Under resans gång har jag upplevt så intressanta platser som Oslo och Västerås, bland annat. I fallet Västerås ville den lokala finska föreningen bjuda på bastu. Den var upphettad till 140 grader.

Ett gammalt mantra som flitigt odlats handlar om att idrott och politik inte hör samman. De har alltid hört ihop. År 1936 ville Hitlers Tyskland visa upp en annan fasad än verklighetens. När Finland på grund av världskriget förlorade OS 1940 blev man kompenserad år 1952. Sovjet kom med, för första gången.

Nu råkar det sig så att en fotbollsspelare från Finland med namn Riku Riski fått offentlighet för en åsikt som borde varit självklar. Han var en av de tilltänkta deltagarna i en landslagstrupp som skulle bege sig till Qatar för att spela några träningsmatcher, även mot Sverige. Men han sa nej. Han angav etiska skäl. Han var den enda av över 50 som vågade öppna munnen.

Det är allmänt känt hur Qatar fått sig tilldelat VM i fotboll 2022. Vilka pengar som bytt ägare känner jag inte till, det spelar ingen roll. Fotbollens världsorganisation Fifa och dess ledare har åkt fast för sina korrupta tilltag flera gånger, trots att den avsatte ordföranden Blatter igen framhåller att han är oskyldig. Det skulle bli bättre under hans efterträdare Infantino. Så ser det inte ut.

Vad Qatar som del av emiraten beträffar är fakta välkända sedan länge. Slavarbetare från länder i Asien deltar i det stora fotbollsbygget, arenor som saknar alla vettiga syften när VM är över. Dessa arbetsslavar har jag upplevt hos grannen Dubai, där jag, skam till sägandes, har vistats några gånger. Efter en lång arbetsdag packas arbetsslavarna in i bussar för att föras till sina primitiva förläggningar. Deras inkomster i dessa farliga arbetshelveten räcker ändå till att sända över pengar, även i mycket små portioner, till familjer i hemlandet.

Qatar har drabbats av andra arabländers bojkottförsök, delvis på grund av vägran att censurera tv-kanalen Al Jazeera, som kan agera relativt fritt, under förutsättning att härskarfamiljen i landet inte kritiseras.

Den unge mannen Riski hör inte till fotbollsmiljonärerna, kommer aldrig ens i närheten av de hundratals miljoner som omsätts årligen på den spelarbörs där också Qatar deltar. Flera av de ledande fotbollsklubbarna i Europa är börsföretag, andra (Chelsea) ägs av ryssar som stulit pengarna i sina hemländer.

 Den tyska fotbollsstjärnan Mesut Özil föddes för 30 år sedan i Gelsenkirchen. Efter det tyska misslyckandet vid VM 2018 visade han upp sig tillsammans med Turkiets president Recep Erdogan. Han och många andra har varit föremål för rasistiska angrepp. Denna typ av mobbning var inte främmande för en ung Zlatan heller.

Det skulle aldrig inträffa att någon av fotbollens storstjärnor skulle våga ta ställning såsom Riski har gjort. Alltför många miljoner står på spel. I stället bedriver de med tillhjälp av dyra rådgivare systematisk penningtvätt. Ett fall för sig är Ronaldo, vars advokater tror sig ha friköpt honom från en beskyllning för våldtäkt i Las Vegas.

Det rör sig om stora pengar både när det gäller sändningsrättigheter, åskådarsiffror på arenorna, klubbars omsättning och börsvärden.

Bortom allt detta är fotbollen en underbar sport, att spela, beskåda och beundra.

Jörn Donner är författare, filmregissör, filmproducent och journalist. Läs hans krönikor här.