Frågan om dödshjälp får mig att avundas de troende
Dödshjälp har liberaliserats i många länder den senaste tiden. En trend som gör det oundvikligt att ta ställning.
Toppbild: Unsplash
Mamma dog i somras. De sista veckorna plågades hon av smärtor och illamående och önskade inget högre än att livet skulle ta slut. Hon bad till och med om hjälp med att sätta punkt för eländet. Men vi anhöriga kunde inget göra och ville väl inte heller. För hur skulle det ha gått till?
Genom åren pratade mamma ibland om dödshjälp. Om att man borde åka till Schweiz eller Holland när lidandet blev för stort. Eller bara lägga undan lite av alla de mediciner som hon tog mot helvetets alla krämpor, för att slutligen röra ihop till en dödlig cocktail och dricka. Fast när det kom till kritan verkar lusten eller modet ha saknats. Och när de väl infann sig på sluttampen tröt istället förmågan.
Hur som helst var hon alltså inte främmande för tanken på eutanasi eller assisterat självmord för sig själv eller andra med obotliga och plågsamma sjukdomar. Och det är inte jag heller. Om något har jag snarare sett mig som en tillskyndare, eller rentav förespråkare. Men Malcom Kyeyunes utomordentligt intressanta artikel i Fokus fick mig att, om inte ändra uppfattning, så i alla fall reflektera över frågan betydligt djupare än tidigare.
Det var okänt för mig att Kanada har liberaliserat reglerna kring dödshjälp så till den grad att man numera ibland uppmuntrar utsatta medborgare att välja döden framför fortsatt liv. Även i en del fall då det inte föreligger någon mycket plågsam eller terminal sjukdom. Resultatet är att antalet fall har ökat lavinartat till över 10 000 per år. Det är drygt tolv gånger mer än antalet mord och fler än 30 gånger så många som dör i bilolyckor i landet. Förra året var 3,3 procent av alla dödsfall i Kanada resultatet av statligt sanktionerad eutanasi.
En komplicerande faktor i allt detta är såklart att dödshjälp sparar stora pengar åt redan hårt ansatta välfärdsstater. Jag har någon gång hört uppgiften att uppemot hälften av sjukvårdens kostnader går till patienter som lever sitt sista år. Om det stämmer skulle 20 till 25 procent av de där utgifterna kunna kapas, givet att det där sista året halverades. Tanken svindlar.
Ibland avundas jag dem som är troende. Vissa saker i livet måste vara så mycket enklare för dem att ta ställning till.
Läs även: Döden ger mitt liv mening
