Från en tidningskorgs horisont
Hon heter Monica och står naken i en rågåker.
Glad och blond, mitt i den svenska sommaren.
Sommaren 1972, på förstasidan av tidningen Se.
Den sommar jag föddes och som ligger bevarad på min gästtoalett, i en spånkorg, i form av gamla nummer av Se, Lektyr och FIB-aktuellt. Ingen gäst kan lämna dem okommenterade.
Jag minns från mina tidiga tidningsår hur äldre manliga kollegor fick något fuktigt i ögonvrån när gamla tiders herrtidningar, innan de blev porrtidningar, kom på tal. Bilderna! Texterna! Journalistiken!
En tid före internet, mobiltelefoner, twitter, tinder och nätporr. En tid att längta tillbaka till, att romantisera.
Nu på valvakans kväll hade jag samlat ett litet sällskap. Lite mat, lite vin, mycket politik, mycket känslor. När alla gått hem blev jag matt sittande och bläddrade i de gamla tidningarna som någon lagt på badrumsgolvet i stället för i korgen.
Den där omtalade stora journalistiken fann jag inte i reportagen om fiskare i Trysunda, casinot i Monte Carlo eller tips på lediga jobb i Australien.
Däremot ett slags äkthet som känns rörande, en oskuldsfull ton långt från dagens ironiska, högmedvetna sociala medier. FIB-aktuellts fiskeplansch med sommarens alla fiskar och tips på beten. Recept på fylld lövbiff med klassisk 70-talsdukning. »Lätt fixat! Rödvin eller öl till!«
Eller vad som sägs om att vinna en färg-tv lagom till att OS i München börjar?! Andrapriset är en svartvit tv och tredjepriset en transistorradio.
I ett reportage intervjuas Ronnie Peterson om formel 1-livet. Han säger i ett citat som lyfts till rubrik:
»Jag kan inte hålla på att vara rädd att dö när jag kör.«
Det är cigarettreklam sida upp och sida ner.
Annonser för Kodak instamatic och Polaroidkameror:
»Den här bilden togs och framkallades på 60 sekunder. Varför vänta längre?!«
Alla nakna unga kvinnor kallas genomgående för flickor. De har vackra naturliga bröst och stora burriga buskar. Äkta och orakade, utan silikon, botox och opererade plutläppar. Monica jobbar med pr, Eva vill bli lärare och Michele är tandsköterska.
Vad blev det av dem, av deras lena kroppar och unga drömmar? Här i min tidningskorg, där åren inte gått, får de fortsätta att le och tro och hoppas, med hela sommaren och livet framför sig.
Lika oskyldigt vackra som kvinnorna är, lika sunkig är tonen i texterna till utvikningsbilderna, som den om Inga-Britt, 20 år och sekreterare från Huddinge:
»Kära Bittan, om jag vore direktör så är du precis den typen jag vill ha sittande i knät, upptagande stenogram.«
Tidningen Se har på sitt håll skickat ett namngivet reporterteam att testa landets porrklubbar. I Göteborg fanns 14 stycken, Club Paradis utses till den bästa med »vackra flickor, god mat och fin sprit i luxuös miljö«. På klubben Guide Escort kostar massage 50 kronor, »franskt«, alltså oralsex, 150 kronor och samlag 200 kronor.
I tidningskorgen finns också ett nummer av Husmodern. Där finns inga nakna män att njuta av för den lilla hemmafrun, ingen sport, ingen politik, inga spelklubbar. Jag bläddrar bland tips kring plantering av vårens trädgårdslökar, en ny mascara, höstens virkade plagg, veckans inredning, recept på renskavsgryta och mjuk kaka till kaffet och så reklam för en ny, helautomatisk tvättmaskin.
Ett nummer av Se kostade 2 kronor och 25 öre. Ett av Husmodern 2 kronor, i oktober 1972.
I riksdagsvalet året därpå skulle Socialdemokraterna få 43,6 procent. Vänsterpartiet Kommunisterna fick 5,3 och Sovjet-unionen höll halva Europa i sitt järngrepp.
Jag lägger ner de vältummade tidningarna i sin korg med ömma händer, stänger locket om dåtiden.
Helt utan saknad.
