Gåtan löst: Göran Greider är nyplatonist
Nyplatonister får det alltid att handla om ordval, världsbilder och anständighet i stället för det faktiska problemet.
Toppbild: TT
Längtar du efter krig?
Man måste väl ändå ge Göran Greider erkännandet att frågan går att ställa. Innan allt försvann i ett digitalt moln kunde man köpa månadsmagasinet Soldier of Fortune i pressbyrån på Stockholms Central. Den brukade stå bredvid amerikanska Guns & Ammo, vars innehåll på ett obrottsligt sätt speglade titeln. De måste ha gått åt, för nya nummer dök regelbundet upp.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Jag vet inte vilka köparna var, men jag vågar gissa att de inte tillhörde samma kundsegment som köpte Frida eller Min Häst. Krig verkar i första hand fascinera män. Kanske i första hand män som känner sig socialt utmanade av att behöva delta i det vardagliga samspelet, med allt vad det innebär av tröttsamma nyanser och svårtolkade signaler.
Så, alltså, man måste ändå ge Göran Greider att hans fråga inte är alldeles poänglös, även om jag skulle bli förvånad om just ÖB – en modern militär av den akademiska sort som frodas ju fler nyanser de matas med – tummar på Soldier of Fortune under täcket.
En annan sak är förstås om frågan är särskilt intressant.
Det är ju ingen nyhet att det finns ett litet segment möpar – militärt överintresserade personer. Det är inte heller en särskilt svårbegriplig grupp. Större och mer esoterisk är den grupp som Greider själv tillhör. I brist på bättre termer kan vi kanske kalla den ”svenska intellektuella i offentligheten”.
Jag frågar mig ofta varför jag envisas med att skriva. Det närmaste något slags sanning jag kan komma är att det är det enda som jag kan. Det är för sent att bli bilmekaniker, snickare, eller något annat mer lönsamt. Och kanske finns en annan drivkraft: ett ändlöst försök att begripa hur folk – oftast svenskar – fungerar.
Jag har ägnat mig åt det i femtio år, om vi räknar från min skolstart. Och nu har jag kanske, äntligen, gjort ett genombrott.
Vad är det som gör att Göran Greider vill tala om idén om fred, ÖB:s inre liv och allt möjligt av det slaget, men äcklas av att andra talar om faktiska hotbilder? Vad är det som gör att den offentliga diskussionen om vad ÖB och statsministern säger, genast lämnar den konkreta krigsrisken och i stället blir en fråga om ordval, världsbilder och idéer?
Jo, det ska jag berätta: svenska intellektuella i offentligheten är nyplatonister.
Nyplatonismens fader, Plotinus, ställer Platons förakt för den materiella världen på sin spets. Den empiriska verkligheten är fullständigt utan kraft för honom. Bara idéernas värld, som till skillnad från den materiella verkligheten är fulländad och evig, är värd att diskutera. Att resonera utifrån det som faktiskt råkar finnas, är att brottas med skuggor. Den materiella världen är bara en illusion. Den drar ned människan i mörkret, bort från den sanna verklighetens mittpunkt.
Att tala om faktiska hotbilder, inte om den eviga fredstanken, är alltså inte bara meningslöst, utan moraliskt förkastligt. Visst låter det bekant?
Lägg mallen på varje svensk diskussion om ett verkligt problem – kriminalitet, elförsörjning, migration, kepsar i klassrummet – och det blir begripligt varför diskussionerna nästan omedelbart kommer att handla om ordval, världsbilder och anständighet i stället för det praktiska problemet.
Klockren nyplatonism.
Finländare är, tror jag, snarare aristoteliker. Och de som köpte Soldier of Fortune möjligen Deleuzeianer, eller vad det kan heta. Men det är en annan kolumn.
***
