Ge dalahästen till Grekland
Bekant med »The Heart of Sweden«? Inte? Well, det är region Örebro. Ett varumärke som, enligt byråkraterna och politikerna, framgångsrikt använts för att marknadsföra bygden utomlands sedan 2008 och nu också är traktens svenska symbol.
Det verkar kollegorna i Rättvik ha missat, för i sin reklam för att locka utlänningar att flytta in skriver de så här: »Here in Dalecarlia, in the heart of Sweden, you will find the environment that often represents ›genuine Sweden‹«. Äktsvenskt eller ej, Rättvik ligger geografiskt på ett annat ställe, nämligen i »First Region of Sweden« – det har region Dalarnas direktion beslutat. Varumärket, inklusive en logga med dalahäst, har tagits fram med delfinansiering av EU.
Men varför? På hemsidan varumarketdalarna finns förklaringen: »Det är en tävling … I Europa tävlar länder men numera också regioner och platser, det har blivit allt tydligare i och med EU:s öppnare gränser och Nationalstatens minskade betydelse. Tjeckoslovakien delas. Belgien upphör kanske som land … Stockholm lyfter sig ovan för Sverige genom att göra sig till ›Capital of Scandinavia‹ Malmö vill hellre tillhöra Öresundsregionen och är mer kontinentala.«
Vad går då tävlingen ut på? »Att bevisa hur man kan föra samman Samhälls-utveckling och Varumärkesarbete. Att bevisa att väl genomfört varumärkes arbete kan ge ett stort tillskott i kassan.«
Tanken är att utlänningar såväl som svenskar ska flytta till Dalarna och kullor och masar stanna kvar, upplyfta av att dala-hästen ska ersätta ett a eller ett ä i varje kommunnamn. De gamla stads- och kommunvapnen ska ut och de hästade namnen ska in för att signalera samhörighet. (Fast Leksand, Rättvik och Älvdalen har reserverat sig mot beslutet och statsheraldiker Henrik Klackenberg protesterar.)
Men inte är det aldrig så kurbitssirliga pållar på trycksaker som lockar folk att leva i Dalarna. A och O är att politikerna sköter det de ska: skola, omsorg, vård och samhällsplanering. Och här kan man ju tvivla på kapaciteten vad det gäller utbildning, svenskan i citaten ovan är som gjorde för en tävling – finn flest fel. Tittar man i Skolverkets kommunblad ser det också dåligt ut på sina håll i regionen. I Älvdalen klarade knappt åtta av tio nior att skaffa gymnasiebehörighet i fjol, i Hedemora var det obetydligt bättre. I Orsa var inte ens tre av fyra behöriga och där saknade 40 procent betyg i ett eller flera ämnen.
Man kan säga att politik inte är antingen eller utan både ock. Att man kan skapa förutsättningar för en god skola samtidigt som man engagerar sig i allehanda EU-projekt för tillväxt, som ofta handlar om turism – oavsett i vilken vrå av Europa politikerna siar om framtiden. Det går inte att åka tunnelbana någonstans inom unionen utan att mötas av resereklam med en EU-logga i ena hörnet. I praktiken har dessa skattebetalda insatser föga effekt, lågprisflygbolagens val av destinationer betyder mycket mer. (Vilket gör det mer rationellt, om än fortfarande osmakligt, för kommunpolitiker att indirekt subventionera billigflygen genom »reklamkontrakt«.)
Men i regel blir den ordinarie verksamheten lidande när politiker och tjänstemän ägnar energi åt alla dessa EU-projekt. Det är illa. Och än värre är att med projekten importerar något av den politiska vankultur som bidragit till Greklands, Italiens och Portugals nuvarande problem – klientismen. Här finns »gratis« pengar att dela ut till kompisar. Ett stort antal svenskar uppbär lön och konsultarvoden för att susa mellan olika EU-projekt vars vettigt utvärderade nytta oftast ligger under noll. Men många konferenser blir det. Och workshoppar, vilket ju i sig stärker besöksindustrin.
Jämfört med de pekuniära insatser som behövs för att motverka fastighets-krascherna i Irland och Spanien och det ekomiska eländet vid resten av Medel-havet är omfattningen av EU:s strukturfonder knappt en cent. Men det vore ändå en välgärning om EU bestämde att ta bort fondbidragen till rika länder och lägga eurona på infrastruktur i öst och syd, på järnväg och väg, på hjälp att täta till skattesystem och kontroll av de samma. Kolonialism? Knappast. Det är ju inte så att gemene grek gläds åt att landets ekonomiska elit nu fastighetsshoppar i London.
Vi i norr blir då formellt större netto-betalare. Men det kostar inte. För vi -slipper slänga med helsvenska skatte-medel i punschiga projekt, med eller utan varumärkesbyggande. Vet du förresten vilken som är »Berättarnas stad« – Skellefteå. Med EU-stöd, förstås.
*
För övrigt trodde jag att 2,6 var årets heliga tal. Men statsrådsarvodesnämnden kör individuell lönesättning och ger statsminister Reinfeldt påökt med 2,8 procent till 148 000 kronor.
