Godmorgon världen har blivit en snuttefilt för Sverigenostalgiker

Ska han förstöra söndagarna nu, också? Ja, kanske det. 

Ni måste inte skvimpa kaffet av upprördhet riktigt än. Det mest sannolika är att ingen i ansvarfull position tar notis om det som följer här nedan. Att ignorera kritik från sidlinjen är, misstänker jag, själva definitionen av att vara ansvarsfull. Men trots det: 

Det är något märkligt – faktiskt allt märkligare – med P1:s Godmorgon världen på söndagsmorgnarna. Det första avsnittet, googlar jag mig till, sändes den 7 september 1986. De svenskar som hade lyckan att födas samma dag är snart 37 år. De har hunnit genom förskola, grundskola, gymnasium och – just den överrepresentationen är antagligen grav bland programmets lyssnare – universitet. De har gift sig, i vissa fall redan skilt sig. De har barn som närmar sig högstadieåldern. 

Vi levde inte i en idyll 1986. Den våren sköts Olof Palme. Tjernobylolyckan stoppade cesium i svampen och renarna. Rymdfärjan Challenger exploderade. Men världen var ändå hyfsat stabil. Socialdemokraterna hade 45 procent av väljarna och den alternativa politiska världen var just det: några bittra promillen, som man riskfritt kunde ignorera. 

Håhå, jaja. Bli inte nostalgiska nu. 

Jag ska inte slösa spaltcentimeter på att beskriva vår egen, oregerliga tid. Det klarar ni av själva. Och när ni gjort det, lägg Godmorgon världens oföränderliga format – för så kallas programidéer i dag, även om de inte gjorde det 1986 – på denna radikalt förändrade verklighet. Vad händer? 

Jag ska själv svara på frågan: det uppstår mys. 

Godmorgon världen har alltid spelat på mysfaktorn för samhällsintresserad medelklass. Två timmar av partipolitik, katastrofer och annat elände, i verserad, välmodulerad ton, precis lagom till söndagskaffet. Vad mer kan man önska sig? Och slutet av programmet ger en så perfekt början på söndagen: först en sammanfattning av veckan som kommer, sedan en påannonsering av en högmässa från någon töntig frikyrkoförsamling. Precis när de fromma läsarna slår an första ackordet på gitarren till Jesus ära, kan den bildade svensken slå av radion, uppfylld av den sekulära frid som bara Godmorgon världens inventering av den globala undergången kan ge. 

Men i takt med att undergången blivit alltmer påtaglig, eller åtminstone omvälvningarna och meningsskiljaktigheterna inte längre går att ignorera, har denna mysfaktor växt i betydelse. Ta panelen av ledarskribenter strax före halvtid, till exempel. Jag satt själv i den panelen i många år. Tillsammans med bland andra Göran Greider, som fortfarande gör det. Och vad fyller panelen för funktion i dessa tider, skulle ni säga? 

Rejäl debatt? Knappast. Namn som Kajsa Ekis Ekman, Aron Flam eller Jens Ganman dyker aldrig upp. Det mest vågade programmakarna tagit sig för är att då och då bjuda in Dick Erixon från SD-anknutna Samtiden. Men han är ju gammal centerpartist, timbroit och fanns redan rolodexen. Formellt bjuds inte bråkstakar in i panelen eftersom de inte är ledarskribenter. Men informellt, är jag alldeles säker på, är det för att inte störa myset. Göran Greider, denna förtjusande dalatomte som ingen kan låta bli att älska, är däremot precis vad programchefen beställde. 

Detsamma gäller Godmorgon världens krönikörer, till exempel Göran Rosenberg och Ulrika Knutson. Inget ont om dem. De kan en hel massa och förmår formulera sig. Men framför allt är de så mysiga. Det finns aldrig någon risk att de skulle spräcka den där härliga söndagsbubblan, som vi alla önskar oss när vi långsamt ska bli purrade i skansen. 

Godmorgon världen har, just genom att inte förändra sig, förändrat sitt uppdrag. Nu levereras bara mys. Programmet har blivit en snuttefilt för dem som minns hur Sverige brukade vara, när Sverige fortfarande var Sverige. Det nya, bråkiga Sverige förekommer bara som ämne för konfunderade och bekymrade reportage. Gjorda av reportrar med det gamla myset i behåll. 

Kan man inte få ha det så, då? 

Jovisst. Och, som jag sade, varför skulle någon lyssna på mig? Mys på, ni.

***

Läs även: Världen har blivit en projektionsduk för existentiell ångest

Läs även: Världen är återförtrollad