Graviditetsundvikande täcken.

Minns ni Mujaffa Spillet? Gissningsvis inte, och tur är väl det.

Det norska gratisspelet var problematiskt på cirka trehundra plan och blev aldrig någon jättesuccé.

För mig och mina vänner spelade detta mindre roll. Det var inget vi tänkte på då, när vi gick i fjärde klass.

Så fort vi fick chansen stajlade vi den arabstereotypa huvudkaraktären, raggade upp lite »deilige norske blondiner« på Oslos gator och samlade på oss hårdvaluta i form av kondomer och guldlänkar. Ni hör ju. Det är inte för inte som spelet benämndes som »det kanske mest politiskt inkorrekta genom tiderna« av en användare på Reddit.

Häromveckan rapporterade medier runt om i världen om en kinesisk kille som förkunnat sin tjej sin kärlek med hjälp av 999 kondomförpackningar och en bukett gjord av stringtrosor.

Hade jag gått i fyran när det här hände hade han förmodligen varit min husgud.

Det var ju »kul« med kondomer då, på ett helt annat sätt än vad det kanske är i dag. Jag samlade dem på hög i spelet som vore jag en preventivmedlens Joakim von Anka.

Det gör något med ens förhållande till kondomen när man redan från tidig ålder börjar förknippa den med något fnissigt och pinsamt. Den blir liksom laddad med skeva konnotationer. Det hjälpte inte att det dröjde tills långt senare innan vi pratade om den i skolan med vuxna som visste. För mig hade den redan hunnit bli symbolen för något slags tafatthet och vilsenhet kring sex och samlevnad.

I Kina använder endast 10 procent av den -sexuellt aktiva befolkningen kondom. Foto: Elizabeth Dalziel/TT

Det är faktiskt ingen slump att den kinesiske killen och hans kärleksförklaring medelst 999 kondomförpackningar sker här och nu. På några år har nämligen kondomen i Kina gått från att bara vara tillgänglig under affärstid på de statliga familjeplaneringsklinikerna till att hitta sin väg in till allehanda snabbköp och praktiska uttagsautomater på gatan. Således har möjligheterna att göra pengar på kondomhandeln också skjutit i höjden.

Men än är det inte tal om någon guldrusch för de inhemska tillverkarna. Och orsakerna är just den där vilsenheten och tafattheten kring produkten.

I Kina använder endast 10 procent av den sexuellt aktiva befolkningen kondom, och i många kretsar är det fortfarande kraftigt tabubelagt att tala om dem öppet.

Lägg där till att ordet för kondom på mandarin, biyuntao, betyder »gravididetsundvikande täcken« och att dessa alltjämt betraktas som kvinnans ansvarsområde att köpa hem, och man förstår att kondomen – både som symbol och vara – jobbar i uppförsbacke på den kinesiska marknaden.

Medan kondomen försöker omförhandla sin plats i det kinesiska medvetandet med hjälp av pigga PR-byråer och sociala medie-kampanjer finns det en aspekt av produkten som är desto svårare att kommunicera om. Det gäller kinesernas misstro mot kvaliteten på kondomerna som är tillverkade på hemmaplan. Studier visar att man hellre lägger några extra yuan på japanska kondomer i stället.

Alltså: inte nog med att den rådande kondomboomen tvingar kineserna att rucka på gamla föreställningar om genus och säkert sex, nu måste de göra upp med bilden av det egna landet som synonymt med massproduktion och dålig kvalitet också.