Greta Thunbergs gloria har trillat av
Det gör mig ändå lite skadeglad.
Toppbild: TT
Man önskar att det gick att skriva något muntert när det nu är mest krig, död, lidande och ett – föga ursvenskt – barbari överallt. Parat med vänners och fränders sjukdomar och olyckor. Nyligen hälsade vi på en kompis som har blivit överkörd av en berlinsk spårvagn. Hon var ihopstagad av ett slags exoskelett av stål och kunde knappt röra sig i sjuksängen. I det rena, stora rummet där hon låg i ensamt majestät.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Det fick en att tänka på operationer i Gaza utan bedövning i kulvertar eller tunnlar. Samt sedan på vad den israeliska Amir Ben-David skrev i Times of Israel den sjunde november under rubriken ”The Israel we knew died on October 7. The new nation will be scarred for generations”: ”A month has passed. / Only a month has passed. / We are still fallen apart, and the reality continues to fall apart.” (Tack för tips, Thomas Lindahl.)
Peter, Hansi och jag hade med oss små rosévinsflaskor, lite brandy och ”Tim und Struppi” (ett Tintinalbum i tysk översättning). Vi och patienten drack ett par små glas i smyg, Peter öppnade det stora fönstret så att Steph äntligen kunde få röka ett par bloss (tobak). Sjuksyrran som kom in och fixade med droppet märkte inget.
Men lite nöje ger mig ändå skadeglädjen. Att glorian på Greta Thunberg har hamnat på sned eller helt trillat av och att Fridays for future är desavouerat. I Amsterdam stod hon på scen jämte palestinskan och judehataren Sara Rachdan – för klimatets skull minsann. FFF:s tyska taleskvinna tar dock avstånd från Thunbergs Hamashejeri. Persona non Greta, som det har skämtats.
Klimataktivisterna kallas i tysk press allt oftare ”Klima-Chaoten” eller ”Klima-Terroristen” – det senare utnämndes till årets ”Unwort”, alltså oord eller fulord.
Dygnet före Kristallnatten för 85 år sedan gav sig Letzte Generation på en judisk begravningsplats i Berlin med sina orangefärgade loggor. Och när detta skrivs läser jag om en kommande klisteraktion arrad av Letzte Generation på paradgatan Straße des 17. Juni. Då kommer kostnaderna för klimatfanatikers skador på berlinska vägar och monument överstiga de omkring 200 000 euro som man hittills har räknat med för år 2023.
Den liberala hbtqi-vänliga moskén i Berlin, Ibn Rushd-Goethe Moschee, ledd av den kvinnliga imamen Seyran Ateş, har tillfälligt stängt. Islamister har hotat och planerat att attackera henne och ”detta djävulsdyrkande näste”. Ateş hyllar det tyska förbudet mot parollen ”From the river to the sea, Palestine will be free” och säger i en intervju i Berliner Zeitung (14/11):
”Det är obeskrivligt sorgligt hur många människor som lider och är på flykt för att en islamistisk terroristorganisation skrivit in i sina stadgar att den vill förgöra Israel. En stat som är demokratisk och dit palestinier har flytt då de ville leva fritt och självständigt som kvinnor eller hbt-personer. När jag ser människor på gatan i Tyskland som vill utplåna Israel ser jag terroristanhängare och antidemokrater. Det är outhärdligt att vi måste utstå detta hat under sken av yttrandefrihet.”
Man får roa sig så gott det går. Ibland är det ridsport på SVT – om man då bara har en okej VPN som kostar schaber ihop med både tysk och svensk tv-skatt, särskilt med tanke på den sketna kronan.
Historien om Sverige är också skojig och intressant. Oavsett hudfärger, armhålor och all möjlig kritik. Att Kulturfrågan kontrapunkt och På spåret har parat sig på något vis får man stå ut med, men det är ju kul att ibland få känna sig smartare än vissa mindre vetande.
Låt mig därtill rekommendera det göteborgska Doobidoo med den evigt käcka och energiska Lasse Kronér. Äntligen förstår man varför allmänheten frivilligt och obetalt samlas på åskådarläktarna i studion. Själv har jag just köpt biljetter till Lill-Marit Bugges och Anna-Lena Brundins julshow. Mot Haninge kulturhus med glada hoppsasteg!
***
