Gud signe FN – en källa för cyniker

Då och då firar Saudiarabien traditionen att korsfästa folk som varit stygga. Men de halshugger dem först, möjligen av humana skäl. Som ni säkert vet är Saudiarabien också ett av de länder FN satt att bevaka våra rättigheter i FN:s råd för mänskliga sådana.

FN är en tragedi för idealister och en aldrig sinande källa till glädje för cyniker. Hela organisationen är en stor parkanläggning med särskild fallenhet för att anställa bockar som trädgårdsmästare. Det är priset man får betala för att ha en organisation där alla får vara med – undantaget det demokratiska Taiwan, förstås.

Det är inte så farligt, förutsatt att man inte tar FN på alltför stort allvar. En organisation av det här slaget, som dessutom ynglat av sig i ett helt stim självsysselsättande underorganisationer, producerar förstås en väldig massa smörja. Det mesta gör man klokt att gå förbi i tysthet.

Afrosvenskar, judar, muslimer och romer är ständigt utsatta för rasistiskt hatprat.

Precis så agerade också nästan alla när FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering (CERD) presenterade sin senaste rapport om läget i Sverige i förra veckan. Gunilla von Hall skrev en artikel i Svenska Dagbladet som utlöste en liten internfäktning mellan henne och ledarsidans Ivar Arpi. Ett par andra nyhetsleverantörer lagade pytt i panna på von Halls artikel. I övrigt ingenting, åtminstone inte när det här skrevs.

Det vore rätt anmärkningsvärt, om rapporten var värd att tas på allvar. För så här beskrivs Sverige:

Afrosvenskar, judar, muslimer och romer är ständigt utsatta för rasistiskt hatprat, särskilt under valkampanjer. Rasistvåld är vanligt och utreds inte. Gatorna tas över av rasistorganisationer. Vargarna äter upp alla samernas renar. Media och politiker beskriver muslimer stereotypt. Det saknas register över etnisk tillhörighet, vilket gör en effektiv antirasistisk politik omöjlig. Det finns å andra sidan olagliga register och »rasprofilering«, som befäster rasism.

Kort sagt, allt är åt helvete. Därför radikala krav:

Sverige måste registrera människors självupplevda etniska tillhörighet. Diskrimineringsombudsmannen måste få ökade befogenheter, mer pengar och fler fällande domar. Organisationer som är rasistiska måste förbjudas. Politiker och »medieprofessionella« som använder sig av hatprat, måste utredas och straffas. Journalister måste drillas i tolerans, interkulturell dialog och respekt för mångfald. Rasistiska uttalanden mot afrosvenskar måste utredas, åtalas och straffas, även när de görs av »medieprofessionella«.

Och så vidare.

Det är som att läsa en rapport av någon av Sveriges mer bisarra ytterkantsorganisationer, som Afrosvenskarnas riksförbund, eller den Muslimska mänskliga rättighetskommittén. Förklaringen är att det är precis en sådan rapport man läser. För avsnitten om afrosvenskar är i stort sett hämtade ur den underlagsrapport Afrosvenskarnas riksförbund skriver. De om muslimer har sin grund i vad som skrivs i ett gemensamt inlägg av bland andra Muslimska mänskliga rättighetskommittén, Sveriges muslimska råd och Sveriges unga muslimer.

»Staten, med sina olika grenar som justitiekanslern, måste bättre se till att media­organisationer fullföljer sin plikt att vara socialt ansvarstagande, rättvisa, sanningsenliga, grundliga, allsidiga och balanserade och att yttrandefriheten balanseras av respekt för andras rättigheter och rykte«, skriver det skräckkabinettet.

Ingen utan den egna kulturella identiteten kan på riktigt förstå hur jävligt man har det just som same, rom, afrosvensk, muslim, eller vad det nu är.

Det om samernas ställning är saxat ur vad Samerådet och Sametinget anser. Samerådet bjuder på en formulering om rovdjurspolitik, som i sin andemening skulle kunna vara portalparagraf till hela FN-dokumentet:

»Det är ofta svårt för icke-insiders att ens börja förstå det enorma genomslaget statlig lag och politik vad gäller rovdjur kan ha på samiska renägare, när de fortlöpande ska bedriva sitt traditionella uppehälle; fundamentet för deras personliga kulturella identitet.«

Kort sagt, ingen utan den egna kulturella identiteten kan på riktigt förstå hur jävligt man har det just som same, rom, afrosvensk, muslim, eller vad det nu är. Underlagsrapporterna är en kör av veklagan, vars orsaker egentligen aldrig kan åtgärdas. Men majoritetssamhället borde åtminstone skämmas. År efter år. Decennium efter decennium. Rapport efter rapport.

Och dessutom åtala några journalister. Gud signe FN.