Hittills är vaccinmatchen ett övertygande argument för brexit
Toppbild: TT
Nästa år är det presidentval i Frankrike. De givna huvudkandidaterna är två frifräsare. Etablissemangets egen torped, Emmanuel Macron, som var för stor för att rymmas i de gamla partierna och gjorde sitt eget. I hälarna antietablissemangets valkyria, Marine Le Pen, som kan glädja sig åt att allt fler fransmän ser henne som nästan rumsren.
»I hälarna«, förresten. Förra veckan kom en opinionsundersökning som visade att Marine Le Pen har överhanden, 52 mot Macrons 48 procent, om det skulle vara val i dag. Och här kommer vi oundvikligen in på EU:s fiasko i hanteringen av covidvaccinen.
I Sverige har det inte talats särskilt mycket om saken. På något sätt tar svenskarna inte EU riktigt på allvar, trots att vi har varit med i 26 år. Men att vara med i EU spelar faktiskt roll. Det ändrar saker. Den här gången till det sämre.
Hakelius: Myndigheten som är en dröm för karriärister i rättighetsbranschen
Det fanns redan förra våren olika nationella program och europeiska samarbeten för att få fram vaccin så snabbt som möjligt, men det fanns inget heltäckande gemensamt EU-initiativ. Hälsopolitik har hört till de saker som medlemsländerna har hand om själva. Men så kom sommaren, och EU-kommissionen med Ursula von der Leyen såg en möjlighet. Man kan, lite förenklat, säga att hon drevs av två övertygelser.
Den första var i linje med vad EU alltid talar om för sina medlemsstater: tillsammans kan vi uträtta saker som är omöjliga att göra var för sig. Storlek är styrka. Inga interna budstrider, bättre villkor, säkrare leveranser, bättre pris.
Den andra bottnade i den filosofi som EU-kommissionen haft i decennier: ta varje tillfälle att skapa en allt närmare union. Makten finns att ta, när det är kris. I det här fallet hade det redan gått bra på det ekonomiska området: tack vare coronan hade kommissionen i praktiken fått unionens medlemmar att gå med på gemensamma lån och överstatlig beskattning. Nu skulle Ursula von der Leyen bygga en »europeisk hälsounion«, påhejad inte minst av Emmanuel Macron.
Det var ett slags besvärjelse av brexit.
Hakelius: Vaccineringen är regeringens chans att återupprätta förtroendet
Det blev motsatsen. Kommissionen saknade kompetensen och förutsättningarna. Deras förhandlare fokuserade på det de begrep: priset. Resultatet blev fördröjningar och sämre villkor. Medan USA och Storbritannien snabbt fick avtal på plats, satt EU i förhandlingar, som till sist ändrade väldigt lite från vad som redan hade tröskats fram av enskilda medlemsstater. Och nu har EU leveransproblem. Huvudskälet är att EU var ungefär tre månader senare med att sluta avtal med Astra Zeneca än Storbritannien, även om kommissionen försöker skylla på alla andra.
Hittills är vaccinmatchen ett övertygande argument för brexit. Bara Israel, Arabemiraten och Seychellerna har vaccinerat fler per capita än Storbritannien. Italien, det EU-land som vaccinerat störst andel av sina medborgare när detta skrivs, har vaccinerat ungefär en femtedel så många per 1 000 invånare som britterna. Frankrike inte ens en sjättedel. Därav missnöjet med Macron.
Det här handlar inte bara om att stoppa smitta. Det här är ett exempel på hur EU:s federalister, förblindade av sin ideologi, blåser under precis de strömningar de säger sig vilja motverka. Om Marine le Pen blir fransk president får Macron och EU dela ansvaret för det.
Och vad lär vi av detta? Att EU är skräp?
Nej. Men däremot att vi har ett enormt jobb framför oss. Den här unionen drivs inte sällan av perversa politiska preferenser. Förmår vi inte bygga nya koalitioner efter brexit, för att bryta den federalistiska färdriktningen, kommer det att bli dyrt. Ekonomiskt och politiskt.
