”Håll tummarna för att det inte slutar med spraytan och steroider”

Hjälp, min kille har börjat följa manlighetsaktivister på internet. Jag trodde att det var för incels och psykiskt sjuka, inte välanpassade vuxna med sambo? Kommer han se ut som Jan Emanuel nu? Det är min största mardröm.

Mansrörelsen är, som du kanske själv märkt, en potent sak.

I sämsta fall är din kille nu av den gren som utropat den feminiserade omvärlden till sin motståndare att motverka eller krossa i varje handling, med kvinnorna som främsta representanter för allt det sjuka eller onda. Som de flesta radikaler är de här männen rätt tjatiga att umgås med, ser ofta saker i svartvitt, och är ofta snara med att skaffa fiender även i sin närhet. Detta skulle alltså kunna gå ut även över dig, om du skulle råka servera en edamameböna eller föreslå att ni konsumerade något producerat av public service.

I bästa fall är han drabbad av den typ av omvärldstrots som verkar slå mot många som just kommit in i en lite tryggare, vuxnare ålder. När man slutar förställa sig så mycket, inte lever under varken sina föräldrars eller kompisgängs hårda regler längre, utan vågar lyssna mer inåt. Detta fungerar ibland som en sorts "andra tonår" (det händer att man ber någon dra åt helvete) men kan mycket väl vara en bra sak på sikt.

För kvinnor som når den här graden av vuxenhet brukar man kalla det att "blomma ut", det anses ofta feministiskt och välförtjänt när en kvinna "lär sig säga ifrån" och slutar ha på sig de obekväma jeans hon hade när hon var tjugofem, eller vad det nu kan vara som omvärlden prackat på henne. Möjligen skulle motsvarande kunna vara sant för män i samma ålder – håll bara tummarna att frigörelsen inte slutar i spraytan och steroider. 

Anna Björklund är skribent, poddare och författare till boken Kvinnomanualen. Varannan vecka ger hon livsråd till Fokus läsare.

Har du också en fråga till Anna Björklund? Skicka den till [email protected]

***

Läs även: Tugga inte i dig all världens elände

Läs även: "Följ naturen om det går"