Håller vi på med skrattpolitik i Sverige?
Det är en svår konst, och svenska puritaner är rädda för skrattet och dess lössläppta kraft. Men ett exempel som anmärker sig är när Alejandro Fuentes Bergström lät sig intervjuas av Dagens Nyheter, inför valet 2014.
Toppbild: Skärmdump från Youtube
Politiken är en egenartad plats, det är nollsummespelet hela dagen och om och om igen. Och trots att vi ser allt repeteras så är det som att det trots allt skulle vara något sällsamt som sker, varpå politiken gärna missförstås och allt börjar om igen. Det finns alltså oändliga möjligheter att skriva spaltmeter om vad som går under beteckningen ”det politiska spelet”, fråga en som gjort det i trettiofem år.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Den tid vi befinner oss i nu, på två års avstånd från nästa val, är alltså ett gyllene tillfälle för reflektion. En del skulle kalla detta för halvtid, andra att nu har valrörelsen har dragit i gång. Ett tecken på det, skulle kunna vara den bomb som briserat med Socialdemokraternas gangsterlotteri. Deras politiska motståndare är helt enkelt tvungna att gå loss på detta haveri, något annat vore svek mot regeringens väljare och också förlust av tillfället att dra nya väljare över blockgränsen. Socialdemokraternas anseendetapp gör att de i ett slag hamnar längre från makten, och därför måste kraftsamla än mer för att hamna på samma nivå som innan lotteriskandalen. Och så där går det på, för det du förlorar vinner en annan.
Det enda som inte får ske är skrattet. Titta själva, vad håller på att hända med Trump? Det är lätt att konstatera hur Kamala Harris plågar Trump just genom skrattet och dess förspel, leendet. Han säger helt huvudlösa saker och hon lägger huvudet på sned och bara ler åt hans dumheter. Vips har hon vridit ner hans vrede till sparlåga och sparlågan påminner om… hans nedsättande uttryck om Biden, ”Sleepy Joe”.
Håller vi på med skrattpolitik i Sverige? Det är en svår konst, och svenska puritaner är rädda för skrattet och dess lössläppta kraft. Men ett exempel som anmärker sig är när Alejandro Fuentes Bergström lät sig intervjuas av Dagens Nyheter, inför valet 2014.
Alejandro Fuentes Bergström är enligt Wikipedia ”en extremt välstrukturerad chilensk apa”. Apdockans favorittema och essensen av hans offentliga persona är hans system av mappar, och inte minst vikten av struktur. Fuentes Bergström visade sig offentligt första gången 2006 i SVT:s serie Humorlabbet och blev därefter kult.
Han blev så kult att när Benny Andersson begärde att hans porträtt skulle tas bort från ankomsthallen vid Arlanda flygplats i protest mot omvandlingen av Slussen i Stockholm, så höll SVT 2012 en omröstning på Facebook om vem som skulle ersätta ABBA-legendaren. Efter några dagar ledde Alejandro Fuentes Bergström omröstningen, men halkade sen ner till tredje plats.
Två steg efter Benny Andersson, inte illa.
När chefredaktör Peter Wolodarski pedagogiskt frågade ”Vad betyder demokrati för dig, Alejandro?” framförde Alejandro att för att få unga att gå och rösta, kan straff funka bra och en del annat ny- eller gammaltänk. Allt framfördes under vinjetten #gåochrösta, och Alejandro presenterade efteråt mötet som att: "I dag jag träffade en snuvve i en estudio för TV (så kallad tevelisión)". Och Peter Wolodarski skrattade, på riktigt, där i DN-studion.
Det är intressant att försöka förstå hur en chilensk apa med grav brytning kan nå kultstatus i Sverige… ja, förutom att han framträtt i Dagens Nyheter då. En anledning skulle kunna vara den singel, "Jag fullkomligt jublar", som han släppte 2006. I den sjunger han det svenska samhällets lov och beskriver hur underbart strukturerat och välordnat det är i vårt land.
Ja kanske friade han där rakt in i den ordningsamma svenska själen, eller så är Alejandro helt enkelt rolig med sitt spansksvenska uttal, sin kärlek till ordning och struktur och den alltmer slitna apkostymen.
Nu återstår frågan om Alejandro Fuentes Bergström kommer att göra come back i den valrörelse som just tagit sin början. Får man tio år senare fortfarande skratta åt en invandrad apa och hans överidentifikation med Sverige? Och kan en ledande svensk politiker i det ständigt pågående politiska spelet helt enkelt lägga upp ett flatskratt? Eller var Alejandro bara ett hack i kurvan?
Gå in och kolla på Youtube, och säg vad ni tror.
***
Läs även: Han fick rätt om Estonia
