Han, hon, hen och den – är något som förut?

Var det sant? Rekommenderade Vårdguiden att man inte skulle använda orden kvinna och man, inte ens vid graviditeter och prostatabesvär? Margot Wallström, bördig från Västerbotten,  undrade.

Det var sant.

Wallström twittrade: »Jag ställer frågor här ibland och nu blir den: tror ni att man kan göra en sån här sak utan konsekvenser?«

Gick det för sig att fortsätta vilja kallas kvinna och samtidigt försvara transpersoners rättigheter?

De identitetspolitiska undrade i en replik om ett »inkluderande språkbruk på något sätt hotar«. De talade om tolerans. Men någon som läst queerteorins urkällor påpekade att den ju uttryckligen motsätter sig tolerans, eftersom tolerans erkänner att det finns en majoritet och en minoritet, alltså ett maktförhållande. Queer vill slå sönder alla maktförhållanden. Genom att säga att inget är normalt, att allt är flytande.

Som ishockeyn ungefär. Växjö slog Rögle i final. Lagen från norr, som brukade vara bäst, harvade i kval uppåt eller neråt.

Ingenting är längre som förut, sjöng jämten Anders Fugelstad på Svensktoppen redan sommaren 1970.

Gamle Svarten, han som gick så frisk och kry på klöveräng, dog av koloxidförgiftning i oktober sextifem. Och spröda jungfrun, hon som gick till källan för att hämta vann, hade öppnat institut och gav massage vid Nybroplan. 

På samma lista skrålade västerbottningen Hasse Burman Vi flytt int´: »Här så kan man mäta fiskens storlek i hektar.«

Tiden, sjöng Fugelstad, kan ju inte jämt stå still. Allting som går framåt är ju rätt. Och bra på något sätt. Ja, bra på något sätt.

Enkla frågor. Slug ironi. Från norr. Nu och då. Friskt som fjällbäckens vatten.