Kallfront över Europa
Minns ni hur USA:s tidigare försvarsminister Donald Rumsfeld för ett par år sedan deklarerade att USA:s styrkor i det »gamla Europa« (den del av Europa som inte stödde Irakkriget) skulle minskas drastiskt? En del skulle tas hem och en del skulle flyttas över till det nya Europa (som stödde Irakkriget)? Häromdan stod att läsa att Rumsfelds efterträdare, Robert Gates, beslutat att tills vidare behålla omkring 40 000 soldater i Europa i stället för att dra ner till ungefär 23 000 som tidigare förutsetts. Kostnader för nya bostäder i USA till de hemvändande soldaterna angavs som ett budgetärt skäl men det förklarades att beslutet också berodde på att man inte finner förhållandet till Ryssland lika fridfullt som tidigare.
Minns ni CFE-avtalet (Treaty on Coventional Forces in Europe) som slöts 1990 mellan Nato-länderna och Warszawapaktsländerna? Avspänningen vid det kalla krigets slut gjorde det möjligt att enas om betydande nedskärningar i konventionella rustningar, förtroendeskapande åtgärder och ömsesidig inspektion.
Som rimligt var, reviderades avtalet (1999) sedan Warszawapakten upplösts och dess östeuropeiska medlemmar och de baltiska staterna i stället anslutit sig till Nato. Nato-länderna har dock hittills hållit inne med ratifikationer av ändringarna för att sätta tryck på Ryssland att ta hem rysk militär från områden i Georgien och Moldavien.
Ryssarna å andra sidan vill få försäkra sig om att dessa två stater på dess sydflank inte ansluter sig till Nato. De vill också att de baltiska staterna ska anslutas till det reviderade CFE-avtalet och att deras försvarssystem, som numera ingår i Nato-kretsen, ska omfattas av avtalet. I detta sega diplomatiska schackspel har Ryssland sagt upp avtalet och det utlöper inom kort – den 12 december.
Minns ni hur president Reagan startade »star wars« för att USA skulle kunna stoppa fientliga missiler? Denna mjölkko för det militärindustriella komplexet sinade ingalunda då man vid det kalla krigets slut sade sig inte längre se ryska och kinesiska robotar som hot. Missilskölden försäkrades nu i stället avse robothot från stater som Nordkorea och Iran eller terrorister.
Varken Beijing eller Moskva kände sig övertygade utan befarade att syftet på lång sikt var att USA skulle kunna skjuta missiler på andra stater och genom skölden hindra dem att slå tillbaka.
De färska planerna att placera delar av skölden nära Ryssland och Polen fick Moskva att gå i taket, inte för att de sågs som något omedelbart hot men för att det kändes förolämpande närgånget. Situationen är inte uppbygglig: majoriteten av polacker och tjecker vill inte ha några missilanläggningar och majoriteten i Nato-länderna är ganska ointresserad. Ryssarna säger att om det nu inte är Ryssland som är hotet, utan Iran eller någon annan allmänfarlig stat, så låt oss då alla samarbeta om skydd!
Moskva varnar samtidigt att Ryssland inte längre är ett konkursbo som kan ignoreras.
Opinionssiffrorna är höga för Putin och låga för Bush. Oljan kostar kring 100 dollar per fat och Ryssland har gott om den. Den ryska försvarsmakten har rostat men man kan ännu sända kärnvapenbärande flyg på internationella rundor och man kan stärka det militära samarbetet med Kina inom Shanghaigruppen. USA och andra kan erkänna Kosovo som stat men något medlemskap i FN blir det inte utan ryskt samtycke i Säkerhetsrådet.
Något nytt kallt krig har inte brutit ut men nog är det en rejäl och otrevlig politisk kallfront som vi befinner oss i. För att komma ur den räcker det inte med smarta militära och diplomatiska puckar. De stora spelarna behöver anlägga större vyer.
Det kalla kriget är slut. Det kan inte vara vitalt att vidare utvidga Nato. Inte heller för Ryssland att behålla trupper i Georgien och Moldavien och att blockera självständighet för Kosovo.
Fortsatt spridning, innehav och utveckling av både kärnvapen och missiler utgör ett hot mot alla och behöver mötas med initiativ till nedrustning under effektiv kontroll. I Europa måste CFE-avtalet stärkas – inte skrotas!
***
För övrigt anser jag att utrymmena för reklam bör begränsas. Förr kunde man förpesta luften varsomhelst genom att röka. Sen fick vi rökrutor. Nu fylls nästan varje skrymsle i tidskrifter, tunnelbanor och tv-program med reklam. Vi borde införa reklamytor! På Arlandavägen kommer vi snart nog inte kunna se skogen för alla skyltar.
