Har Stureplanscentern överskattat sin storlek?

En av tre kandidater saknades när Centerpartiets valberedning höll presskonferens: Elisabeth Thand Ringqvist. Det förvånade säkert en hel del, för om man umgås i kretsarna kring Stureplanscentern var det länge Thand Ringqvist som låg bäst till för att ta över partiledarskapet. När det började se lite kärvare ut skylldes det på skvaller och elakt kampanjande, inte på kandidaten själv.

Valberedningens förslag till ny partiledning talar ett annat språk. Muharrem Demirok får Daniel Bäckström som förste vice. Thand Ringqvist föreslås inte till andra vice, eller till verkställande utskottet. I eftersnacket påstås det att Thand Ringqvist inte kunde samla mer än runt fem procents stöd. Det trots att hon entusiasmerade ungdomsförbund, studentförbund och Alexander Bard, som tyvärr inte är centerpartist längre. Det talas också om att Demirok och Bäckström dragit i par och att Bäckström är nöjd med att spela andra fiolen.

Kanske kan man dra slutsatsen att både Stureplanscentern själv och den medieklass som rapporterat om partiledarvalet, överskattat Stureplanscenterns storlek och betydelse. Det är i så fall antagligen ett gott besked för partiet, om man mäter framgång i opinionsstöd. Demirok och Bäckström är, om de blir valda, antagligen ett lag som återknyter till Centerns folkrörelsearv och lokala förankring. Sedan är det förstås en annan sak om de förmår åla sig ur den tvångströja deras företrädare satt på dem.

Det handlar inte bara om regeringsfrågan och att Centern gick in i rollen som stödparti till Socialdemokraterna. Det handlar också om att återskapa den gamla pragmatism, som tjänat partiet väl, men som på senare år ersatts av en halsstarrig och oskickligt hanterad liberal dogmatism. Att Martin Ådahl föreslås till verkställande utskottet är naturligt, eftersom han är ekonomisk-politisk talesman, men det lär inte vara till hjälp om partiet vill bli mer pragmatiskt igen.

Läs även: I valet. Men mest i kvalet.

Läs även: Centern lider av en falsk självbild