Hårdporr? Som vatten i kranen

Jeremy Hutchinson har hunnit bli 101 år gammal, men hans påstådda lappkast blev ändå en rubrik i Daily Telegraph: »Mary Whitehouse hade rätt i sitt korståg mot obsceniteter.«

Mary Whitehouse var den brittiska moralväktaren som under 1960- och 70-talen inledde en folklig kampanj, främst mot BBC:s sedliga förfall. Jeremy Hutchinson är juristen som gjorde sig ett namn på att försvara nakenhet och sex, från 1960 års rättegång om »Lady Chatterleys älskare« och framåt.

De tu möttes öga mot öga 1982 i osedlighetsåtalet mot regissören Michael Bogdanovs uppsättning av »The Romans in Britain«. Eller inte riktigt: Whitehouse drog tillbaka stämningen efter att Hutchinson fått ett vittne att erkänna att den penis han trott sig se på scenen, kanske bara var en skådespelares tumme.

Whitehouse, död sedan 15 år, var förstås systematiskt utskrattad av alla med någon känsla för tidsandan. BBC:s generaldirektör Hugh Greene, Grahams lillebror, beställde till och med ett nakenporträtt av Whitehouse med fem bröst, som en utstuderad förnedring. Nu skulle hon alltså ha lyckats med en omvändelse postumt.

Det finns något tidstypisk över beskedet.

För en vecka sedan publicerade Dagens Nyheter en debattartikel med rubriken »Låt haverikommission utreda porrens skadliga verkningar«. Ett upprop, men ändå intressant. Tjugofyra undertecknare vill »stoppa porren«. Fyra riksdagspartier är representerade, i ett par fall på hög nivå. Huvudsekreteraren för Regeringskansliets nationella strategi mot mäns våld mot kvinnor har skrivit under, liksom Roks ordförande, psykoterapeuten Börje Svensson och programledaren Musse Hasselvall. Undertecknarna vänder sig mot att porr blivit detsamma som sex, att porren finns överallt och att vuxenvärlden i praktiken lämnat barnen ensamma med porrens parallellvärld. När nyfikna barn googlar »bröst« eller »sex« är det porrindustrins värld som ger svar. Undertecknarna efterlyser, till att börja med, ett filtersystem som kräver en aktiv begäran hos internetleverantören för att kunna ta emot porr.

Mottagandet var intressant. Först ingenting, som om ämnet var lite för besvärligt. Sedan, när en kristdemokrat visat sig i tv, den förutsägbara floden av fördömanden från omoralens väktare. Som om ingenting hänt sedan Hugh Greene var chef på BBC och Lennart Geijer regeringens sexliberal.

Men – om vi skär genom larmandet om stöveltramp, Singaporefascism och statliga smakdomare i sängkammaren – något har ju hänt. Sedan ett par decennier har varje svenskt hushåll gratis och obegränsad tillgång till hårdporr av alla otänkbara varianter, rakt in i hemmet. Hårdporr är som vatten i kranen, fast billigare. Vore det inte märkligt att på förhand slå fast att det är alldeles självklart? Att varje försök till problematisering av en sådan, ganska omvälvande förändring, i sig är det enda problemet?

Någonstans längs vägen blir den traditionella radikala antimoralen mer nattstånden, robotlik, till och med mer snipigt pryd i sin fundamentalism, än alternativen. Kanske balanserar vi just nu på den tidens egg, där det avgörs om den ståndaktiga porrnihilismen förlorar greppet, även över radikalismens smorda?

Det fanns alltid något segervisst i Mary Whitehouses leende.