Hästdynga. För alla.

Att besöka Stockholm är alltid att dö en smula, men den här gången är det värre än någonsin: det är att redan ha dött och befinna sig i ett banalitetens eget helvete. Gräddan av huvudstadens reklambyråer har nämligen slagit sig ihop med den briljanta begåvningsreserv som ryms i landets partiledningar, och strösslat staden med valaffischer.

Årets skörd är det värsta som skådats i den västerländska demokratins historia. Detta är inte valmaterial, det är en kränkning av människovärdet, en fasansväckande kombination av yrkesmässigt haveri och rå cynism. Och jag tycker inte att vi ska ta den här skiten längre. Eller vad sägs om följande axplock.

»Ett bättre Sverige. För alla.« Smaka en stund på detta världsrekord i nonsensbabbel. Det är så fegt och intetsägande att inte ens skammen orkar göra sig påmind i kroppen; man bara stirrar på devisen i utmattad häpnad över socialdemokraternas fullkomliga väljarskräck. För bara skräck, inte egentlig vilja, kan ligga bakom denna alla helgarderingars moder.

»Boom. Där rök försvaret.« Tror moderaterna på allvar att någon enda läskunnig människa i Sverige har glömt att det var de som skar ner så kraftigt på försvaret att deras egen minister avgick i protest? Och så »Rösta för ett Sverige där alla behövs.« Boom. Skjut mig.

»Sverige har blivit kallt. Dags för en varmare politik.« DN:s hjälteskribent Viktor Barth-Kron har redan gjort sin klassiska glass-parodi på miljöpartiets mjukisgnälliga tjafsbudskap, men det har tydligen inte satt några djupare avtryck. Full fart framåt med fortsatta Farbror Barbro-tongångar. Och var inte problemet att det håller på att bli för varmt?

»Vi vill bygga staden. Inte riva den.« Jaså, folkpartiet? Och vem fan vill riva staden? Eller i och för sig, ju mer jag vandrar runt här så börjar det kännas som en ganska angenäm tanke. Riv skiten. Slakta Ullared. Bara jag slipper läsa en stavelse till av denna hästdynga utan motsvarighet.

Politikerna är troligen för korkade för att ta åt sig av kritiken. (Om någon tycker att detta är ett för grovt påhopp hänvisar jag återigen till deras valaffischer. Tydligen anser politikerna ifråga att vi är fullblodsidioter allihop.) Men kanske att reklambyråerna ändå vill måna om något slags minimum av anseende? Vi får väl testa. Jag föreslår ett instiftande av priset Årets Ullared. Och i år går det samfällt till byråerna Granath Havas (s), Honesty (m), Locomotiv (mp) och Ingo (fp). Grattis. Ni har bidragit till att köra hela Sverige genom en Idiotify-app, ett unikt schimpansfilter som får folk att fullkomligt tappa röstlusten. Det är inte bara oprofessionellt och löjeväckande, det är rena demokratihotet.

Att diskutera enskilda reklambyråer brukar förstås ses som en sällsynt navelskådande Stockholmssport. Men deras produkter smetar ju ner hela landet. Någonstans behöver de också lite uppmuntran: de måste våga säga nej till värdelösa skvalpslagord från partierna och börja kräva respekt för väljarna. Nej, jag tror inte att partierna själva inser detta. Men det finns intelligent, dugligt folk på byråerna och nu är det dags att de tar sitt ansvar.

Den enda kampanjen som går att uthärda är faktiskt vänsterpartiets »Inte till salu.« Slagordet är trotsigt samtidigt som det inger något slags trygghet; åtminstone efter Sovjetunionens fall låter det dessutom hyfsat trovärdigt. Hatten av för ETC Kommunikation.

Annars är den enda trösten i eländet att det inte gärna kan bli sämre 2018. Eller? I så fall tänker jag börja nominera enskilda copywriters till Årets Ullared. Vad som helst för att hejda idiotifieringen av det offentliga rummet.