Häststatyn med väl tilltagna ballar

På Piazza della Signoria i Florens står en ryttarstaty. Den föreställer Cosimo I de’ Medici. Han härskade i Florens på 1500-talet.  

Hästen under Medici är mycket stor. Den har också, och ursäkta nu för all del den språkliga banaliteten, rätt väl tilltagna ballar, också kallade testiklar. De påminner starkt om kanonkulor. De är svåra att nonchalera. För några dagar sedan stod en stor grupp asiater i solskenet på piazzan och pekade och fnittrade och fotade hästen från sidan. Vad de fotade rådde det alls ingen tvekan om. Inte alls.  

Jag har inte sett alla ryttarstatyer i Europa, men ändå fasligt många, rentav onormalt många. Jag vågar därför påstå följande. Medicis häst på Piazza della Signorina tävlar om tredjeplatsen i kategorin well hung, eller kanske bara om fjärdeplatsen. Om segraren i sammanhanget råder det däremot inget tvivel alls.  

Låt mig gärna förklara.  

I Bryssel vid Porte de Namur sitter kung Leopold II ryttarstaty. Det är inget märkvärdigt med den hästen, normalstora genitalier, alltså proportionerliga. I Kraków finns en ryttarstaty eller ett monument som är uppkallat efter det viktiga slaget vid Grünwald, i Tyskland också kallat första slaget vid Tannenberg, år 1410. Inget märkvärdigt heller där. I centrala London finns ryttarstatyer som föreställer Edward VII och hertigen av Wellington. Den första finns nära Piccadilly Circus och den andra finns i Hyde Park. Båda statyerna är relativt små och hästarnas attribut kan på intet sätt kallas stora. De kan helt enkelt inte konkurrera med ryttarstatyn i centrala Bukarest.  

För där i Bukarest sitter kung Carol I på sin häst. Den har skrattretande stora hingstattribut, fullkomligt oproportionerliga. De kniper lugnt andraplatsen i serien. Men de når ändå inte ända fram. Inte alls. För sen kommer man en vacker dag till Thessaloniki. På strandpromenaden där sitter Alexander den store på sin häst Bukefalos. Det är en stor och svart staty. Och Bukefalos, ja, han är massivt utrustad, nästan bortom all mänsklig sans och vett.  

Kan man med hjälp av häststatyernas genitala storlek mäta insatser i historien? Hänger oproportionerlig storlek kanske samman med förlorade nationella drömmar? Någon form av nationalism och hjältedyrkan finns där förstås, inte minst i valet av ryttare. Skulptörens egna drömmar eller fantasier, då? Kanske det. Jag är säker på att någon har utvecklat avancerade teorier också om detta.  

Men vad nu gäller Alexander och Bukefalos har jag själv under resornas gång utvecklat en mycket liten och enkel teori. Ja, den känns nästan vacker. För Alexander den store ville mycket. Han tog sin armé från norra Grekland till norra Afrika, genom det persiska imperiet och ända österut till Indien.  

Under sitt krigståg genom det som i dag är Iran mötte han amazondrottningen Thalestris. I flera olika källor, bland annat hos Plutarkos, står skrivet att de två härförarna inledde ett förhållande. Thalestris ska ha sökt upp Alexander för att hon ville bära hans barn. De tillbringade sedan 13 dagar och 13 nätter tillsammans och de skildes åt först när Thalestris var säker på att hon var gravid. Efter att ha skrivit detta citerar Plutarkos en rad andra källor som kallar mötet ren fiktion.  

Anyway.  

Det hör också till saken att i många av de gamla grekiska berättelserna slutar möten mellan makedonier och amazonkvinnor alltid med att makedonierna tar livet av kvinnorna. Men denna berättelse är alltså radikalt annorlunda. Fanns det kanske också planer på att slå samman Alexanders manliga och Thalestris kvinnliga armé? Så säger vissa legender … Eller var det kanske så att Thalestris i själva verket också hon ledde en manlig armé och bara hade en kvinnlig livvakt? Ingen vet med säkerhet. 

Och det spelar nu här just ingen roll. För anslaget och andemeningen är det viktiga. Min enkla teori lyder alltså: den mänskliga ställföreträdaren Bukefalos i Thessaloniki har de allra största ballarna som en följd av Alexanders romantiska möte med Thalestris.  

***

Läs även: Hitler på en glasspinne?

Läs även: Du är vad du heter