Hederskulturen har ätit sig in i förskolorna
I dag finns det personal som själva bär på hedersnormer och kontrollerar barnen.
Toppbild: TT
En ny rapport från Göteborg innehåller nedslående läsning om stadens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck. I ärlighetens namn är kanske det mest nedslående att uppgifterna på intet sätt är nya och att det sannolikt inte kommer att tas några krafttag denna gång heller.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Vi kan i alla fall läsa om att det existerar anställd personal inom förskolan, grundskolan och socialtjänsten som själva bär och upprätthåller hedersnormer. För säkerhets skull förklaras det för läsaren att den omständigheten försvårar stadens arbete mot hedersrelaterat våld och förtyck.
Det finns i dag personal som agerar som vakter. De kontrollerar barn och elever och underrättar vårdnadshavare om de gör något som kan anses bryta mot hedersnormen. Stadsledningen har också uppmärksammat att det finns skolpersonal som inte vågar tala om heder under utbildningar och än värre: personal som ifrågasätter att hedersproblematik alls diskuteras.
Det hela förklaras med att: ”personalen kan ha svårt att bryta med en kulturellt nedärvd hederskultur som går generationer tillbaka”.
Det påståendet är förstås sant. Ett sådant kulturmönster bryter man inte med när man får en anställning. I en rimlig värld skulle därför en sån person omedelbart förflyttas till tjänst som inte innefattar kontakt eller ansvar för andra människor – i synnerhet inte barn. Uppfattningarna och normerna är ingenting som en dagskurs eller veckoutbildning råder bot mot.
Det handlar också om personal som bor i samma områden som barnen på förskolorna och som är rädda för att det ska få negativa konsekvenser för dem själva om de går emot vårdnadshavarnas eller släkternas viljor. Därtill finns det anställda som själva lever under hedersförtryck och som därför inte vågar stå upp mot hedersnormer i förskolan.
Vidare framkommer att det görs väldigt få orosanmälningar från förskolor. Det är, utöver allt annat, i sig alarmerande.
Även hos socialtjänsten finns det anställda som bär på hedersnormer: ”Personalen kan exempelvis ha lojaliteter mot sin släkt som påverkar deras arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck”. När sådana uppfattningar har uppdagats får den personen inte lägre arbeta med ärenden som berör heder. Men det räcker att ha en sådan personen i lokalen för att riskera att känsliga uppgifter läcker, eller att unga utsatta helt enkel inte vågar söka hjälp.
För att ytterligare understryka allvaret är själva rapporten i sig skriven med vissa inslag av en räddhågsen hållning till hedersproblematikens uttryck.
Ett avsnitt i rapporten berör att det finns vårdnadshavare som ställer krav på barnens klädsel i förskolan, utifrån könsstereotypiska föreställningar kring vad flickor och pojkar får göra. Det är uppenbart för den insatta att det som kallas klädsel delvis eller kanske helt och hållet handlar om slöja. Intervjuade rektorer och personal intygade i vart fall att de aldrig tvingar ett barn att bära ett visst ”klädesplagg”. Men en granskning som GP genomförde för ett antal år sedan visade en annan verklighet, nämligen att det fanns förskolepersonal som gav löften till föräldrar om att tvinga flickor att behålla slöjan på i förskoleverksamheten.
Och när Malmö stad utredde hur hedersproblematiken såg ut i deras förskolor för något år sedan, vittnade personal om hur svårt det var att å ena sidan hantera föräldrarnas strikta krav om slöjor, samtidigt som de dagligen såg hur flickorna i två- till sexårsåldern inte ville ha tyget på huvudet.
Därtill framkom det i dagarna att det inte enbart finns förskolepersonal med svag svenska, utan också personal som inte talar vårt språk över huvud taget i Göteborg. Den omständigheten ihop med en ständigt växande hedersproblematik är djupt oroande. Vad den här typen av rapporter verkligen visar är att hederskulturen numera är så utbredd i Sverige att den har ätit in sig i systemen.
Och hur togs rapporten emot av stadens politiker? Jo det tjafsas nu för fullt om vem som har gjort fel och vem som möjligen har gjort ännu mer fel. Till viss del går det kanske att förstå. För när politiker nu står helt handfallna inför den verklighet de varit med och skapat, är kanske politisk pajkastning det enda som återstår.
Bortanför tjafset finns dock verkligheten. Där barn inte längre får lov att vara fria barn i sandlådorna på landets alla förskolor.
***
Läs även: Konsten att tona ned ett hedersmord
