Hemrån och elbrist – Sverige är inte längre samma land
Sverige är ett annat land numera. Rånvågen i hemmen är bara ett av många skrämmande symptom på den saken.
Toppbild: TT
Några dagar före jul rånades en bekant och hans familj brutalt i sitt hem. Gärningsmännen trängde in i lägenheten under vapenhot, band de närvarande, misshandlade ett par av dem grovt och hotade att döda ett av barnen.
Ni är ursäktade om ni tror att detta skedde i Mexico City, Bogota eller någon annan gudsförgäten plats. Men det hände i Stockholm, mindre än en kilometer från Fokus redaktion. Det kanske mest anmärkningsvärda med händelsen är dock att den är långt ifrån unik.
Snett över gatan från min bostad rånades en familj på snarlikt sätt för något år sedan. En gammal studiekamrat har blivit överfallen i hemmet, fastkedjad och tvingad att föra över stora summor till brottslingarna. Brodern till en tidigare kollega blev rånad med pistol och av med sin klocksamling. En kompis styvson lyckades avvärja ett rån genom att larma polisen när ett "blomsterbud" ringde på dörren. Samma modus operandi som när tv-profilen Martin Björk rånades på en dyrbar klocka. Eller när ett gäng grovt kriminella utklädda till DHL-bud greps under stor dramatik då de var på väg hem till en välkänd entreprenör. Listan kunde göras längre.
Ganska länge har det talats om att samhället drar sig ur de utsatta områdena. Att det har blivit för farligt för Postnord, hemtjänsten, Försäkringskassan och andra företag, myndigheter och servicefunktioner att gå in där. Eller att ambulans- och brandkårspersonal möts av stenkastning och sabotage och bara kan verka under poliseskort.
Men samhället är på reträtt överallt, inte bara i utanförskapsområdena och inte bara när det gäller brottsbekämpningen. Energiförsörjningen fungerar inte längre som den ska. Det blir kaos i tågtrafiken vid minsta snöfall. Domstolarna, vården, skolan, äldreomsorgen med flera klagar över att de går på knäna. Mer eller mindre permanent, tycks det. Och under pandemin blev det tydligt att beredskapen vid samhällskriser är undermålig.
Nu har vi fått en civilförsvarsminister för första gången sedan andra världskriget. Carl-Oskar Bohlin heter han och har i uppdrag att återupprätta landets motståndskraft vid kriser och krig. Det är en vacker tanke, men är den genomförbar? Sverige är ett annat land numera. Rånvågen i hemmen är bara ett av många skrämmande symptom på den saken.
