Hinner jag dö innan eländet blir klart?
Förmodligen. Och ärligt talat, inte mig emot.
Toppbild: TT
Har jag nämnt att arkitektur och stadsplanering tillhör mina intressen? Förmodligen. Och kanske även framfört uppfattningen att rivningen av landets stadskärnor under sextio- och sjuttiotalen är vår kulturhistoriska motsvarighet till Poltava. Det största missdådet – som infödd är jag förstås partisk här – var rivningen av Klarakvarteren i Stockholm. Det sägs att omkring 700 byggnader demolerades.
Hur kunde denna ödeläggelse ske runt om i landet? Som vid alla katastrofer samverkade flera omständigheter. I botten fanns ett ideologiskt projekt – en övertygelse hos politiker, samhällsplanerare och arkitekter – att det efter andra världskrigets fasor var nödvändigt att skapa moderna städer för Den nya människan, som man sa. Dessutom behövde näringslivet – ansågs det – sina Central Business Districts där ingen skulle bo men banker och kontor ligga sida vid sida med shoppinggallerior och parkeringshus. I bakgrunden spökade säkert också svenskarnas ständiga ängslan att uppfattas som bonnläppar av andra folk. Ute i Europa byggdes minsann nya betongstäder raskt i ruinerna efter kriget. Och i USA, som aldrig haft tålamod att samla på sig något kulturarv, anpassades städerna bryskt efter den framväxande bilismen. Såklart skulle våra pinsamma trästäder och nedgångna fattigmansgetton med utedass rivas. Där skulle ges plats för monoliter i stål och glas.
Rivningsraseriet mildrades så småningom, delvis på grund av opinionstryck men nog mest därför att rekordåren tog slut och med dem pengarna. Sedan var det lugnt, med undantag för en och annan opåkallad skyskrapa som byggdes när något kommunalråd fick idén att ”sätta orten på kartan”. Men respiten var tillfällig, i alla fall i Stockholm. Vansinnesprojektet Nya Slussen stöttes och blöttes länge innan arbetet satte i gång 2009 med en budget på 6 miljarder. Nu är kostnaden uppe i 21 miljarder och färdigställandet har skjutits nio år till 2027. Möjligen blir det klart innan Citystaden börjar byggas, det största projektet i Stockholm sedan Norrmalmsregleringen. Det ska pågå i 15-20 år och om budgeteringen är lika dålig som den för Slussen lär slutnotan bli uppemot 100 miljarder kronor.
Jag är förmodligen död innan eländet står klart. Och ärligt talat; inte mig emot.
***
