Hitler på en glasspinne?
Finland diskuterar om 88:an är en nynazistisk glass, medan Unilever fortsätter att tjäna pengar i Ryssland.
Toppbild: Wikicommons
Somrarna utspelade sig på Hisingen. Eller åtminstone nånstans i Göteborg, nära Göteborg. Havet, hamnen, humrarna, maneterna. Plus den röda GB-clownen. Och glasspinnarna som ännu i dag går under namnet 88.
Jag tror att 88:an på något sätt var navet i det hela, i barndomens somrar. Hasselnötskrokant, chokladglass, vaniljglass, allt lite krispigt och rispigt, men i en skön blandning. Och den blandningen fick man inte tag på i Finland. Knappt hade vi landat på svensk mark skulle det därför köpas och ätas. Jag minns mina solstekta bryggor med smältande 88:or och tryckfärska Expressen. Livet på en pinne, så att säga.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Sen något år tillbaka säljs 88:an nu också i Finland. Åtminstone i de butiker som tillhör K-kedjan. Men allt detta lämnar mig kall. Glassen tillhör ett minnesrum som inte kan exporteras.
Och där kunde denna korta och väldigt oansenliga berättelse ha slutat. Om det då inte vore för den märkliga och lite förvridna tid vi lever i.
För nu har det uppstått oro kring 88:an i Finland. Fungerar kanske denna nyimporterade glass som en täckmantel för något slags nynazism? För våldsromantik? Oron tycks bottna i något slags talmystik. Den åttonde bokstaven i alfabetet är h. Två gånger 8 är då hh. Som i exempelvis Heil Hitler. Simsalabim.
Låt mig nu bespara er de vidare detaljerna och de mestadels förnuftsbefriade kommentarerna i hela detta ideologiska glassärende. Som förvisso lite grann kompliceras av att nummer 88 rätt nyligen förbjudits som antisemitiskt sinnat tröjnummer i italienska fotbollssammanhang. Och som väl också kompliceras av att sifferkombinationen rätt allmänt lär utnyttjas av företrädare för Vit makt-organisationer i hela världen.
Men låt mig då också säga följande, utan att agera marknadsförare för någon eller för något. 88:an har funnits på den svenska marknaden sen 1964. Den tillverkades ursprungligen av Trollhätteglass som senare köptes av GB. Just nummer 88 ska då komma av att detta var den åttioåttonde glassprodukten i Trollhättesortimentet. Det fanns visst också en produkt med nummer 77.
Denna förklaring låter lagom fantasilös i en kokande samtid. Därför tror jag helt och fast på just den, och bara just på den, förklaringen.
Jag vet att en nazidebatt kring 88:an tidigare har förts också i Sverige. Vilket väl i sig återspeglar eftersläntraren Finlands generella predikament. Men vad man nu år 2024 kanske borde debattera är en helt annan sak än den antagna hitlerismen.
För 88:an i Finland tillverkas på licens av glassfabrikören Ingman. Och Ingmans glassproduktion ägs i sin tur av multinationella Unilever. Och Unilever säljer fortfarande sina mångahanda produkter i krigsmaskineriets Ryssland. Det gäller allt från hygienprodukter under namnet Dove till en annan glass med namnet Magnum.
Unilever säger sig i reklamblad vilja lämna ”a lasting positive impact on the world”. I nästa andetag väntar väl Tusenårsriket. Av regimen i Kiev beskrivs företaget samtidigt som en krigssponsor. Det där med ”impact” eller påverkan kommer som bekant i många former.
I en helt annan värld än denna vilar alltså mitt minne av saltstänkta bryggor under en stekande sol med smältande 88:or.
***
Läs även: Nio sekunder och sen död
