Höger- och vänsterlogiken riskerar att omkullkastas igen
Problemet är att partiernas strategier inte går att skilja åt och därför riskerar att bli diffusa.
Toppbild: TT
Det är inte helt lätt att förstå sig på partiernas strategier nu. Eller snarare, det är inte strategierna i sig som är obegripliga, utan hur falskt de rimmar med partiernas ideologier och förväntningarna hos kärnväljarna. Det är en trend som pågått länge, som tydligt märktes av i fjolårets val, men som fortsätter att cementeras under nuvarande lätt turbulenta läge.
Detta är en argumenterade text. Alla åsikter är skribentens egna.
Partierna byter väljare med varandra, vilket ställer krav på ny politik. Eller om det var den nya politiken som var tänkt att locka nya väljare? I detta nu, samtidigt som Socialdemokraternas opinionssiffror fortsätter att öka, har Magdalena Andersson vinnlagt sig om att profitera på den splittring som blir alltmer besvärande för regeringen. Andersson, som vann väljare i av tradition moderatdominerade fästen som Östermalm i Stockholm, tycks ha bestämt sig för att försöka bräcka regeringen på de områden som hon underkändes på, för mindre än ett år sedan.
Under den gångna veckan har Socialdemokraterna gjort utspel om sänkt inkomstskatt för så kallat vanligt folk (man undrar ju var de ”ovanliga” håller till, på Östermalm kanske?), i sitt sommartal presenterade Andersson ett förslag om skärpta straff för köp av narkotika av barn. Men som om det inte vore nog meddelade Andersson, direkt efter att det danska lagförslaget som syftar till att förbjuda koranbränningar, att hon önskar se partiledarsamtal över blockgränsen, med hänvisning till säkerhetshotet mot Sverige.
Tre utspel på en vecka med fokus på sänkta skatter, krafttag mot gängkriminaliteten och en indirekt punktering av Ulf Kristerssons regeringsduglighet. Det är ingen slump, det är en signal till de mitten- och högerväljare som å ena sidan vill ha borgerlig politik inom nämnda områden, men som å andra sidan känner en växande osäkerhet kring Tidöpartiernas regeringskonstruktion.
Ty det som nu riskerar att hända, om inte Moderaterna lyckas övertyga Sverigedemokraterna om att ge upp sitt motstånd mot eventuella förändringar av ordningslagen, är att regeringen antingen får backa för husfridens skull eller göra upp med Socialdemokraterna för att uppnå majoritet. Frågan om ordningslagen faller utanför Tidöavtalet, varför det rent tekniskt är fullt görbart.
Men konsekvensen av en sådan överenskommelse, mellan regeringen och Socialdemokraterna, skulle tveklöst leda till att Sverigedemokraterna skulle lämna Tidöavtalet, varpå det antingen skulle bli fråga om en misstroendeomröstning och/eller ett extraval utlysas av Kristersson. I det läget skulle de borgerliga partierna vara chanslösa. Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna skulle vinna på en sådan utgång och markant rita om den politiska kartan; plötsligt skulle den politiska striden stå mellan nya antagonister – och på sikt potentiella allierade.
Visserligen plågas såväl Miljöpartiet som Centerpartiet av vikande opinionssiffror men om Socialdemokraternas siffror skulle stå sig i ett val, lär behovet av de små partiernas mandat minska i betydelse. Hur det hela utvecklar sig återstår att se, klart är att den gamla höger- och vänsterlogiken som såg ut att återvända, nu återigen riskerar att omkullkastas.
***
Läs även: Det finns inget kvar att försköna
Läs även: Den breda mitten existerar inte, Centern
