Högriskval
Kan vi tänka oss att Uppsala universitet tar ut en avgift för att studera om 5 000 kronor per termin samtidigt som det är gratis att ligga i Lund? Knappast. Kan vi föreställa oss att barn i somliga skolor i Norrbotten går i skolan sex dagar i veckan, också lördagar, för att föräldramajoriteten tycker det är bra? Nä.
I Sverige är vi inriktade på likvärdighet. Slutpunkten för den allmänna inställningen är när den socialdemokratiska riksdagsledamoten Monica Green, utan ironi, meddelar att »alla skolor ska vara bäst«.
Det är förmodligen därför artiklar och reportage från förbundsländer blir missvisande. Svenskar begriper inte hur stora och viktiga frågor som står på spel i delstatsval. Som nu när Nordrhein-Westfalen gick till nyval. »Ett test för Merkel«, förklarade »Rapport« före valet. »Ett bakslag för Merkel«, fastslog medierna unisont när rösterna var räknade 13 maj. I själva verket hade die Bundeskanzlerin inte med saken att göra. Frågan var om die Ministerpräsidentin, socialdemokraten Hannelore Kraft, skulle kunna gå från minoritets- till majoritetsregeringen tillsammans med de gröna.
I teorin skulle förstås CDU och liberala FDP kunna ta över. De hade tvingat fram nyvalet genom att fälla budgeten tillsammans med Die Linke. Men var och en som såg tv-reportagen och debatterna insåg att CDU:s toppman Norbert Röttgen var röktare än schwarzwaldskinka. Retoriskt en korsning av Bosse Ringholm och Fredrik Reinfeldt upphöjt till tio i byråkrati. Utan tydligt ekonomiskt program trots att han skällde Kraft för »Skulddrottning«. Utan begrepp om idiotin i att attackera de rödgröna för att Nordrhein-Westfalen har brist på dagisplatser.
Kraft har lagt kraft på att bygga ut under sina två år vid makten. De rödgröna har adderat delstatspengar till förbundsbidraget för att kommunerna ska skapa fler platser i förskolan. Men de har bara regerat två år och förskoleplatser snyter man inte ur näsan ens om viljan finns, det vet varje svensk kommunpolitiker. De fem åren före leddes Nordrhein-Westfalen för ovanlighetens skull av CDU och liberala FDP.
Röttgen hade också triangulerat sig bort från den gamla regionala CDU-politiken genom att ta betalt för universitets- och högskolestudier. Det är nämligen något delstaterna bestämmer själva om. Många har infört, och avskaffat, terminsavgifter. I Bayern är de kvar och ligger oftast på 500 euro per termin, liksom i Niedersachsen. Ytterligare ett antal stater tar ut avgift av evighetsstudenterna, de som är inne på år sex eller så.
Det inledande exemplet med lördagsskola är inte från Nordrhein-Westfalen, även om den tidigare CDU-regeringen var inne på att öppna för saken. Det kommer från italienska Bozen-Südtirol där regeringen ville avskaffa skollördagarna, men föräldrarna revolterade och får nu köra på om det finns stor majoritet i det enskilda skolrådet. Så funkar det också för gymnasier i Österrike förresten.
I rättvisans namn ska sägas att det inte bara är svenska journalister som velat framställa valet i Nordrhein-Westfalen som en förtroendefråga för Angela Merkel. De sista kampanjdagarna gjorde även den desperate Norbert Röttgen det. Därför är han inte miljöminister längre. Merkel såg det som förräderi att blanda in henne i delstatsvalet. Och den formidabla Hannelore Kraft (en mix av Margareta Winberg och Maria Wetterstrand – beslutsam, lättsam och energisk) fick sin rödgröna majoritet.
Jag har länge pläderat för skilda valdagar för kommun- och riksdagsval i Sverige. Men nu är jag osäker på om journalister och rikspolitiker klarar att hantera det. Risken finns att vi gör som med delstatsval i Tyskland, läser in rikspolitik där den inte finns. Att vi fokuserar på de små skillnader mellan kommuner och landsting som faktiskt finns och framställer dem som orättvisa i stället för att låta kommunala frågor just vara kommunala.
En poäng med skilda valdagar är att låta lokalpolitikerna få stort medieutrymme utan konkurrens med ministrar och oppositionstoppar. Men för varje val har medborgarnas röstsplittring ökat, vilket tyder på att folk känner sig tillräckligt underrättade för att välja olika.
Ta Höganäs. Där fick moderaterna 30 procent i riksdagsvalet och 47 i kommunvalet, medan socialdemokraterna fick 31 till riksdagen och 18 lokalt. Eller Sigtuna, där det var tvärtom. S fick 42 i kommunen och 28 i riksdagen, medan m hade 28 respektive 38.
Kanske är det så att de välbehövliga skillnaderna frodas bäst i halvskugga.
*
För övrigt var det mest intressanta med Estelleriet att få veta att kungen faktiskt haft makt. Carl XVI Gustaf fick bestämma att kravet att tronföljaren ska bekänna augsburgskt ska vara kvar. Sicket monarkifjäsk.
