”De visar oss vägen genom sin passion”
"I en alltför polariserad och politiserad värld är OS en viktig påminnelse om vad livet egentligen går ut på".
Toppbild: AP
Så har spelen börjat. Jag var lite orolig, det ska erkännas. Kommer det att vara kul? Nästan ingen publik, pandemins skugga av omåttliga säkerhetsrutiner, det politiskt mycket tveksamma valet av värdstad.
Men det är kul. Verkligen intensivt kul – och samtidigt avkopplande.
Faktiskt är det inte de tre svenska gulden som skänkt mig mest OS-glädje hittills.
Då är jag ändå väldigt tacksam över den hårdjobbande doldisen Walter Wallbergs skräll i puckelpisten; och hur den starkt favorittippade tränings- och livsfilosofen Nils van der Poel höll oss på rafflande halster ända in på upploppsrakan på 5000 meter skridsko.
Och jag lyfts av den existentiella energi och den inspiration late bloomern 29-åriga Sara Hector, genom sin vinst i storslalom, spritt till alla oss som fortfarande famlar runt i jakt på tillvarons bull's eye.
Hörstadius OS
Under vinjetten "Hörstadius OS" ger Fokus politiske redaktör Erik Hörstadius dagliga betraktelser om den pågående vinterolympiaden i Peking 2022, där han för övrigt är född år 1964.
Nej, det allra största är att två av de centrala olympiska idéerna faktiskt fortfarande fungerar.
"Det viktigaste är inte att segra, utan att kämpa väl", förkunnade det moderna OS fader Pierre de Coubertin.
Så sant. Nästan alla olympier kommer hem utan medalj. Men även om de så råkar sluta på en anonym 14 plats i en pluttsport som rodel, adlar de oss som tittar. Genom sin passion till det de gör och sin strävan att alltid bli bättre, genom alla tårarna och svetten och blodet, visar de vägen till stordåd för dig och mig, i våra egna liv. Från att köpa mindre chipspåsar till fredagsmyset till att skriva klart den där boken.
Den andra idén: Den olympiska freden.
Ja, jag vet att OS avgörs i ett djupt problematiskt land. Att en på många sätt osympatisk regim nu kan ges propagandasegrar.
Men här och nu tar jag med mig att OS är också en seger för det icke-politiska sättet att leva. Det vill säga det normala sättet att leva.
Man gör sitt jobb, man tar hand om de sina, man ser förhoppningsvis till att ha skoj eller rentav utvecklas ibland. Tillsammans med familj, vänner, kolleger, klubbkompisar, kamraterna i facket eller studiecirkeln. Med full respekt för andras viljor, åsikter, rädslor, drömmar.
I en alltför polariserad och politiserad värld, är OS därför en viktig påminnelse om vad livet egentligen går ut på. Att i första hand odla sin egen trädgård. Inte okänsligt och våldsamt röja runt i andras.
***
Läs även: Draken och björnen - fiendens fiende
Köp din prenumeration på Fokus här.
