Hotbilden mot judar är alarmerande
Svenska politiker måste bestämma sig. Vill landet behålla sin judiska befolkning på sikt måste andra åtgärder sättas in. Sannolikt sådana som man helst skulle vilja slippa vidta.
Toppbild: TT
Sommaren 1985 detonerar två gödselbomber fyllda med spik inom tio minuter av varandra i Köpenhamn. En bomb hade placerats vid flygbolaget North West Orients kontor nära Tivoli. Den andra bomben brann av utanför Köpenhamn synagoga.
I närheten av den fanns också ett judiskt dagis. En person dör och 27 människor skadades i attentatet, som var den värsta terrorattacken i Danmarks historia.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Spåren leder till Sverige där den svensk-palestinske terroristen Marten Imandi grips. Hans döms senare till livstids fängelse för attentatet. Marten Imandi lyckades dock inte döda några danska judar på Köpenhamns gator. I stället var det den 26-åriga muslimska läkarstudenten och algeriska turisten Rashid Hamdi som dog av Imandis bomber. Han befann sig i Köpenhamn som turist under ett sommaruppehåll från medicinstudierna. Bland de 27 människor som skadades i attentatet – flera fick sina kroppar genomborrade av splitter – fanns ytterligare algerier.
När Imandi lät sig intervjuas 2018 förklarade han att attentatet inte varit värt priset, eftersom det blivit dyrköpt för honom själv som fått sitta 20 år i fängelse. Först när journalisten ställer en rak fråga om den mördade algeriska läkarstudenten svarade Imandi krasst att det var olyckligt, men ”i krig dör det oskyldiga, tyvärr, tyvärr”.
Det har gått trettionio år efter Marten Imandis terrorbomber i Köpenhamn. Men attentatshoten mot judar och judiska mål är kanske fler och allvarligare än någonsin. Under den islamistiska terrorvåg som plågat Europa har just judiska mål varit föremål för attacker i städer som Bryssel, Nice och Marseille. Och när Köpenhamn drabbades av ett terrorattentat 2015 var synagogan återigen ett av målen. En judisk vakt sköts till döds. Ett par år senare slängde tolv män in brinnande molotovcocktails mot synagogan i Göteborg. I församlingshuset precis intill befann sig judiska ungdomar som hållit en fest.
Efter terrororganisationen Hamas attacker mot Israel den 7 oktober har antisemitismen eskalerat. I propalestinska grupper på sociala medier spys antisemitism ut av oräkneliga och på gator i små och stora städer hörs demonstranter skandera ökända antisemitiska arabiska ramsor.
Nyligen kastades en skarp handgranat in över staketet till den israeliska ambassaden i Stockholm.
En terrorcell bestående av två iranska spioner som beviljats asyl på falska grunder, planerade att mörda judar i Sverige. Däribland Judiska centralrådets ordförande Aron Verständig.
När regeringen nyligen presenterade en nationell strategi för att stärka judiskt liv i Sverige, hölls platsen för presskonferensen hemlig av säkerhetsskäl. Regeringen kunde inte ange platsen för sammankomsten i den öppna pressinbjudan, på grund av hotbilden mot judar, vilket säger allt om situationen. Samtidigt har judiska församlingen i Göteborg inte vågat träffats i synagogan, utan på hemlig ort.
I maj ska Eurovision gå av stapeln i Malmö, staden som är internationellt ökänd för sin fritt flödande antisemitism. Redan nu talas det om att det kan komma att bli våldsamt, eftersom Israel inte stoppas från att delta.
Men trots att situationen på många sätt och vis är ohållbar och en skam för vårt land, resulterar det inte i särskilt mycket konkret. Svenska politiker måste bestämma sig. Vill landet behålla sin judiska befolkning på sikt måste andra åtgärder sättas in. Sannolikt sådana som man helst skulle vilja slippa vidta. Föreningar och församlingar som sprider hat mot judar måste granskas under lupp och individer som på olika sätt utgör ett hot mot Sveriges judiska befolkning, borde i varje fall det är möjligt utvisas ur landet.
***
