Hur hårt är livet i Bryssel, Malin Persson Giolito?
Det blir inte lyckat att tala om EU:s ödesfrågor med munnen full av piggvar och champagne.
Toppbild: Skärmdump från SVT Play
Högervindar drar genom Europa. Partier med en stramare migrationspolitik och en mer nationalistisk agenda har framgång. Vi ser det i Sverige, men även i Polen, Italien, Nederländerna, Tyskland, Ungern, Frankrike, Spanien, Portugal och Österrike. I en färsk analys på Utrikespolitiska institutets (UI) sajt betecknas dessa partier som högerradikala. Vad som förenar deras väljare är ofta en etablissemangskritik. En känsla av att beslut tas av en politisk elit som inte behöver möta konsekvenserna. I UI:s analys konstateras att de som röstar på ”den radikala högern” är människor från arbetarklass och lägre medelklass. De är före detta vänsterväljare som oroar sig för invandringen.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Valdeltagandet när vi röstar in kandidater till Europaparlamentet är betydligt lägre (55 procent 2019) än i våra riksdagsval (84 procent 2022). EU känns för många som långt bort och trist. Det är en utmaning för många journalister i dessa dagar. Hur blåsa liv i EU-frågorna, göra dem intressanta?
Tja, varför inte anlita en skön deckarförfattare som bor i Bryssel och som arbetat i EU-byråkratin? Ta Malin Persson Giolito och låt henne bjuda hem några härliga experter som får prata om EU:s ödesfrågor över en avslappnad middag. Så tänkte kanske någon på ett produktionsbolag – och sålde in konceptet till Sveriges television. Sedan ett par veckor ligger de två delarna ute på SVT Play. Jag såg dem häromkvällen och det var intressant, fast på annat sätt än det avsedda. För det blev en ofrivilligt komisk illustration av en europeisk elit.
Till middagen med fyra distingerade gäster i varje avsnitt har Malin Persson Giolito fått en lyxkock. Först skålas det i champagne och därifrån går det utför. Jag har inget emot champagne, heller inte något emot vit sparris i AAA-kvalitet med ramslöksvinägrett eller pavlova med kikärtsmaräng, gariguette jordgubbar, havrekräm och hibiskusblomma. Men att mellan tuggorna från havskräftcarpaccio med syrad grädde och gurkgele – eller piggvarsfile med beurre blanc, skaldjursjuice och gröna ärter – diskutera Europas politiska ödesfrågor… blir inte lyckat. Det är som om Marie Antoinettes vålnad våldgästar tillställningen.
Dessutom framstår de sju experterna – tvärtemot vad Malin Persson Giolito framhåller – som förhållandevis ense om det mesta. De lägger pannan i djupa veck när de oroar sig för att folk kan komma att rösta fel i valet. Eller när någon beklagar sig över att Trump och republikanerna exploaterar etablissemangskritiken i USA. ”Man kan inte ens demonstrera där utan att universiteten stänger”, förfasar sig Malin Persson Giolito, uppenbarligen helt okunnig om vad för slags protester som ägt rum på amerikanska elituniversitet.
Gästen Ulrike Herrmann, klimatradikal författare till boken Kapitalismens slut förklarar att den gröna energin inte kommer att räcka till, så tyvärr måste vi sluta ha tillväxt. Hon får medhåll av en ung klimataktivist, som inte fattar varför det är så infekterat att tala om att vi måste förändra samhällssystemet för att få bukt med fossila utsläpp.
Tja, kanske för att det betyder arbetslöshet och fattigdom för miljontals människor? Säger inte Malin Persson Giolito. Däremot har hon hunnit med att i ett tidigare avsnitt undra varför inte EU sätter ner foten tydligare när det gäller Gaza, när nu så många nya européer upplever att den konflikten är viktig. ”Låt oss få ordning på våra egna europeiska krig”, svarar Carl Bildt. Han räddar då och då samtalet från att kantra. ”It’s a hard life in Bryssel”, säger han exempelvis ironiskt när de inledningsvis skålar i champagne och petar i sig något läckert tilltugg.
Avslutningsvis deklarerar Malin Persson Giolito: ”Hopp är ett verb.” Ett direkt citat från Greta ”krossa sionismen” Thunberg.
***
Läs även: Så gick det till när metoo spårade ur
