I dag är det ledarskribenterna som är stjärnorna

I slutet av nittiotalet var jag chefredaktör i det dagliga bladet Finanstidningen. En dag ringde Pelle Törnberg, vd för Jan Stenbecks mediebolag MTG som just hade köpt oss.  

– Vi har en present till dig, sa Pelle och jag anade oråd. 

– Tidningen ska få en ledarsida, fortsatte han till min relativa lättnad, det kunde ha varit mycket värre.  

Chef för ledarsidan blev sedermera Johan Hakelius (som berättar den här historien ur sitt perspektiv i Fokus). Fast det jag vill komma till är skälet till att Stenbeck så gärna ville ha den. Han var redan mångmiljardär och stod på höjden av sin bana, superentreprenören som hade tagit mobiltelefoni och kommersiell tv till Sverige och som utmanade familjen Bonniers ställning inom media med gratistidningssuccén Metro. Fast Metro saknade en ledarsida eftersom den inte fick stöta sig med någon, inte med läsarna och därmed annonsörerna. Inte heller med politikerna i Stockholms Lokaltrafik som satt på nyckeln till den billiga och effektiva distributionen i tunnelbanan.  

På den tiden togs en tidning utan ledarsida inte riktigt på allvar och Jan Stenbeck ville tas på allvar. Han ville –gissar jag – visa att han var något mer än den som gav svenska folket fröken Apelsin, fröken Kiwi och de andra lättklädda damerna i strip tease-showen Tutti Frutti. Därför samlade han även på sig prestigefulla varumärken som idémagasinet Moderna Tider, nobelprisförlaget Brombergs och Finanstidningen – som alltså nu skulle utrustas med en röst. 

Vår ledarsida blev en stor framgång och hjälpte till att profilera tidningen. Samtidigt var det nog den sista lyckade lanseringen av en sådan i Sverige – och kanske världen. Bara några år senare dog Stenbeck, Finanstidningen lades ner och opinionsbildningen flyttade till internet. 

I dag är det ledarskribenterna som är stjärnorna, inte sidorna de skriver för. Och en ensam åsiktsinfluencer kan få lika stort genomslag via Youtube som Aftonbladets hela ledarredaktion har via tidningens sajt. Ta högerdebattören Henrik Jönsson till exempel. Tittarna flockades till hans webb-tv-kanal och donationerna vällde in sedan Magdalena Andersson insinuerat i DN – ett annat gammelmedium – att Jönsson finansieras av mörka krafter. En intressant fråga är varför hon gjorde det klavertrampet? Den saken benar vi ut här. 

***

Läs även: Vad hände med förtroendet, Magdalena?

Läs även: Vad har ledarsidorna för funktion i dag?