I det postmoderna kriget väljer folk åsikter som de väljer kläder
I år ska det ska vara trendigt revolutionärt och palestinasjal.
Toppbild: TT
Vad har den Hamasterrorist fått för uppfostran som ringer hem till sina föräldrar och skryter med att han mördat ett tiotal människor? I svenska öron framstår det ju som groteskt, till och med nazisterna skämdes ändå en liten gnutta när de slaktade judiska civila i stor skala på så vis att de mot slutet av kriget försökte röja undan spåren av sina brott – inte malligt sprida filmer som dokumenterade dem. Kan det vara fråga om ett ännu mer extremt klantänkande än nazisternas, att ingruppen avhumaniserar utgruppen så till den grad att tortyrliknande mord på barn är något att öppet stoltsera med?
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Inom delar av vänstern tycks man anse att sådant barbarbeteende är rimligt om förövaren har blivit ”förtryckt”. Israelerna har enligt det synsättet strängt taget samlat ihop till massakrerna och kidnappningarna den 7 oktober och fått vad de förtjänat. Den grupp som ses som offer, i detta fall samma sida som nu representeras av islamistiska Hamas, blir på något egendomligt vis ursäktade för vad som helst. Enligt denna enkla modell är världen indelad i onda och goda, förtryckare och förtryckt, kolonisatör och koloniserad.
Författaren och fredsaktivisten Amos Oz brukade i intervjuer upprepa att konflikten mellan israeler och palestinier är en tragisk kamp mellan rätt – och rätt. Ett synnerligen otidsenligt och Tik tok-ovänligt sätt att uttrycka sig på. I dagens korta videosnuttar på tjugo sekunder finns det plats för ett enda tydligt budskap, inte intellektuell nyansering.
För den som är en gnutta insatt i konflikten är det hårresande att följa propagandakriget som pågår i länder som Sverige. Fakta har helt förlorat sin betydelse. Vilken okunnig nolla som helst kan exempelvis påstå att Israel begår folkmord, det spelar ingen roll att det är lögn så länge det väcker känslor och tjänar det övergripande syftet, demonisering.
Vad vi ser i dag är inget mindre än det första fullskaliga postmoderna informationskriget. I det har alla rätt till sin egen hemsnickrade, subjektiva sanning. Var och en kan själv välja vad som har hänt och inte hänt. Fakta på marken spelar lika lite roll som biologiskt kön. Man går på känsla, den är allt.
I detta postmoderna tillstånd har åsikter blivit något man pryder sig med som accessoarer, för att signalera vem man är. Man väljer en trendig klänning och en snygg frisyr, man väljer ett coolt demonstrationståg som skanderar From the river to the sea och man väljer att hålla på den chict revolutionära sidan i kriget. Det spelar ingen roll om man inte är insatt i historien eller geografin, eller om man inte har en susning om vilken river och vilket sea, eller om man inte är bekant med några fakta kopplade till verkligheten.
Det spelar ingen roll, eftersom detta handlar om identitet och tillhörighet, inte om sanning och förnuft.
Att det spårar ur i Facebookgruppen Pink Room för kvinnor och ickebinära som har drygt 184000 medlemmar och drivs av socialdemokraten Roba Kadhem är alltså inte överraskande. Expressen har avslöjat hur antisemitiska klichéer sprids i kommentarsfält och inlägg. Här publiceras både konspirationsteorin att judar äger medierna (I wish) och den gamla godingen att judar vill ha andra folks blod. En forskare betecknar påståendena som lika grova som nazisternas. Kadhem som grundat FB-gruppen, och fått pris för det, reagerar med att känna sig kränkt. Expressens kritiska frågor får hon bara för att hon är arab. Ren rasism, anser hon.
Välkommen till framtiden.
***
Läs även: När blir Malmö judefritt?
