I fablernas värld

Aisopos var en puckelryggad slav år 500 f. Kr. Han började berätta sagor om sina fångvaktare men gjorde om karaktärerna till djur. Fabler var från  början ett sätt att prata om dem med makt utan att stöta sig.  Aisopos lyckades bli frigiven genom sin kvickhet. Men blev senare dödad på grund av sin spydighet. En sedelärande historia i sig själv.

Det var en gång en räv och en igelkott som var ute och promenerade. Plötsligt blev de attackerade av vargar. Räven som var begåvad med listighet, snabbhet och vighet lurade iväg vargarna över fälten. Efter en vild jakt återvände han till vägen, andfådd men fri. Igelkotten rullade däremot ihop sig till en boll. När vargarna försvunnit fortsatte han promenera. Till skillnad från räven var igelkotten bara begåvad med en sak – sina taggar. Räven kan många saker. Igelkotten kan en enda stor sak.

Filosofen Isaiah Berlins mest kända essä handlar om detta. Berlin leker med idén att tänkare kan delas in i rävar eller igelkottar.

Räven angriper varje problem på ett nytt sätt – är listig, pragmatisk och betraktar världen som komplex. Igelkottar ser däre­mot tillvaron genom en enda definierande idé. De blir enkla, tydliga och ideologiska. Platon var en igelkott. Aristoteles var en räv. Dostojevskij var en igelkott. Shakespeare var en räv.

Berlins distinktion går förstås att applicera på politik. Ronald Reagan var en igelkott, han betraktade världen genom en enda definierande idé: staten skulle hålla sig undan. »De nio farligaste orden på det engelska språket är: ’Jag kommer från regeringen och jag ska hjälpa dig.’« Denna enkla övertygelse var grundläggande för hur Reagan angrep varje situation. Oavsett om det gällde relationerna till Sovjet, arbetslösheten eller avregleringen av finansmarknaderna.

Bill Clinton är däremot en klassisk räv. Kunnig, listig, pragmatisk, intresserad av detaljer och av att hämta in kunskap från många olika håll. Clinton analyserade varje situation separat – det fanns inte en enda definierande idé som allt gick att koka ner till.

Varje klassifikation sätter ljus på något intressant. Somliga är rävar, andra är igelkottar. Det ena är inte bättre än det andra. Även våra svenska politiker går ganska lätt att placera in. [[Maud Olofsson]] är en igelkott. [[Göran Persson]] är en räv. [[Carl Bildt]] är en igelkott. [[Maria Wetterstrand]] är en räv. Wetterstrand har dessutom gjort om sitt parti från att vara igelkottar (miljöpartiet under igelkotten [[Birger Schlaug]] var onekligen en igelkott) till att bli rävar. [[Lars Ohly]] är också en räv, men en räv som låtsas vara igelkott, eftersom han leder ett parti som brukade vara igelkottar men nu liksom har tappat taggarna.

[[Jan Björklund]] är svensk politiks tydligaste igelkott. Flumskolan är hans fiende på alla områden – inte bara i skol­politiken. Sluta flumma om vindkraft – bygg kärnkraft! Sluta flumma om alliansfrihet – gå med i Nato! Jan Björklund har berättat hur mycket han beundrar Olof Palme, inte för hans åsikter men just för hans tydlighet i utrikespolitiken.
Igelkottar gillar andra igelkottar.

[[Fredrik Reinfeldt]] är däremot en räv. Men en räv som rider på en igelkott. Eller rättare sagt: en räv som rider på en igelkott som inbillar sig att den är en räv.

[[Anders Borg]] är en klassisk igelkott. Men han verkar inte medveten om det. Finansministern tror att han är en nyanserad pragmatiker som i varje situation med öppet sinne rådfrågar forskningen. Så är det inte.

Anders Borgs politiska styrka ligger i att han är en fanatiker. Borg ser världen genom en enda idé – att människan helt och hållet styrs av ekonomiska incitament. Borg är, om ni ursäktar uttrycket: ekonom. (De flesta ekonomer är igelkottar, även om det finns undantag som John Kenneth Galbraith till exempel).

En person i svensk politik som däremot nästan inte alls går att placera in är [[Mona Sahlin]]. Det är svårt att peka på vad som skulle vara hennes definierande idé. Å andra sidan är hon inte heller känd för att vara intresserad av konkreta policydetaljer och att sätta detta främst. Är hon en räv som pratar som en igelkott? Eller en igelkott med en räv bakom örat?

Jag lutar åt att hon nog ändå är en igelkott. En person som betraktar socialdemokratin som den rörelse i Sverige som av naturen står för det goda. Och att denna form av partilojalitet i hög grad definierar hennes sätt att angripa politiska problem. Men jag vet faktiskt inte

***
För övrigt I Woody Allens film »Fruar och äkta män« från 1992 blir huvudpersonen frigid eftersom hon tänker för mycket på vem i bekantskapskretsen som är en räv och vem som är en igelkott. Så det är nog bäst att akta sig.