I Malmö räcker det att presentera sig som israel för att bli spottad på
När judehatet synliggörs i Malmö gör SVT sitt bästa för att bortförklara det. Samtidigt får judiska barn i Malmö leka bakom skottsäkert glas.
Toppbild: TT
Två israeliska journalister från kanalen Keshet 12 reste till Malmö för att dokumentera synen på judar och Israel inför Eurovision. Resultatet va föga förvånande. Men vad jag för egen del däremot inte kan upphöra att förvånas över, är hur delar av den svenska offentligheten reagerar på reportage som likt Good Evening Malmö synliggör judehat.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
En man spottade på journalisterna. Bland grönsakshandlarna på Möllevångstorget säger en man att grisar är mycket bättre än judar, en annan man att han ville slakta allt israeliskt med kniv och ytterligare en förklarade att om han fick bestämma, så skulle det inte få finnas någon jude kvar på jorden. I ett annat sammanhang försökte några män gå till fysiskt angrepp mot journalisterna.
Samtliga är medvetna om att deras agerande filmas av teamets kamera. Det säger inte lite.
När SVT uppmärksammade de israeliska journalisternas reportage stod dock inte det osminkade judehatet i centrum. I stället lät SVT tittarna förstå att bilden av Malmö svartmålats.
– Man väljer vad man vill visa, förklarade SVT:s intervjuperson, medieforskaren Andreas Önnerfors.
Det är i sak sant. Att det israeliska Tv-teamet faktiskt också ville visa det judehat som de möttes av på Malmös gator finns det ingen anledning att betvivla. Men exakt samma resonemang kan användas mot SVT:s inslag om det israeliska reportaget. För SVT valde inte att sätta linsen mot det judehat som exponerats, utan i stället mot reportaget som sådant. Argumentationen är minst sagt vag. Och trots att intervjuperson Andreas Önnerfors konstaterar att reportaget ger en korrekt ögonblicksbild, absolut visar antisemitism, att det är ett hot mot fri journalistik när inte israeliska journalister kan arbeta på Malmös gator utan att attackeras, så övergår resonemanget i något annat.
– Men om det är en korrekt beskrivning för hela staden och allt arbete som görs här för att få till en vettig samtalston, det kan man fråga sig, sa Andreas Önnerfors till SVT.
I avsaknad av någon konkret kritik att framföra mot reportaget utrycks svepande påståenden och oklara paralleller till ett drygt tjugo år gammalt reportage som den konservativa amerikanska Tv-kanalen FOX News gjort om Malmö.
Kan ett inslag på 20 minuter ge en fullständig kartläggning av antisemitismen i Malmö? Och var det verkligen journalisternas ambition att rapportera om ”allt som görs” mot hatet? Blir inte hela argumentationen genant när det uppenbarligen räcker att lugnt presentera sig som israel för att synliggöra judehatet i Malmö? För om det nu görs så mycket, så visade reportaget att det inte har förändrat antisemitismen som utrycks på gator och torg.
SVT:s inslag är på knappt två minuter. Trots den knappa tiden hinner mycket sägas för att lägga misstankens skimmer över reportaget och mot dem som, likt mig, nu skriver om saken eftersom Önnefors också förklarar att ”andra medier och plattformar kan dra fördel av reportaget”. Vilka dessa är får vi inte veta. Men att det i så fall skulle vara negativt är underförstått.
En annan frågeställning för såväl medieforskare som SVT är: vilka skulle kunna tjäna på att judehatet inte uppmärksammas och vilka är det som drabbas om så inte sker?
Om det israeliska journalistteamet i stället bespottats och mött judehatiska kommentarer av svenska högerextremister, skulle resonemanget ha varit främmande.
Att exempelvis Expo skulle kunna arbeta vidare utifrån ett sådant reportage, skulle inte ses som ett problem. Ingen skulle ens fundera över saken. Än mindre skulle SVT få för sig att intervjua någon som kom med ett sådant påstående.
Att synliggöra judehat när det kommer från arabiska och muslimska personer och miljöer är uppenbarligen fortfarande kontroversiellt – trots att det utgör det största hotet mot ett öppet judiskt liv i Sverige.
Frågan är betydligt större än SVT:s nämnda inslag och deras val av intervjuperson.
I Malmö skyddas den judiska förskolan av beväpnad polis och judiska barn leker bakom skottsäkert glas.
Så länge det är den faktiska verkligheten, bör det i högsta grad prägla bilden av Malmö. Reportage som speglar den verklighet bör välkomnas – även när de görs av judiska israeler.
***
Läs även: Hotbilden mot judar är alarmerande
