I USA finns det inte längre ett antagande om oskuld
Vad som finns, menar John Grisham, är i stället raka motsatsen, ett antagande om skuld.
Toppbild: Unsplash
Det blev en väldigt emotionell kväll. Många grät. Andra blundade och svalde sen hårt. John Grisham rörde inte en min. Han hade just blivit klar med en bok med titeln The Innocent Man. Murder and Injustice in a Small Town.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Detta var på våren 2007. Jag reste genom USA, från nordost till sydväst. Skrev själv också på en bok. I Kansas City lyckades jag leta fram en mycket dyr biljett till en mycket stor balsal i Hyatt Hotel. Där ordnades en middag av The Midwestern Innocence Project. Huvudtalare var Grisham. Jag satt ett par stolar bort.
Det skulle handla om Grishams bok. I den lilla staden Ada i Oklahoma mördades i början av 1980-talet två unga kvinnor. Den första hette Debra Sue Carter. Två män dömdes för mordet. De var Ron Williamson och Dennis Fritz. Williamson dömdes till döden och Fritz till livstid i fängelse. Två decennier senare släpptes de fria. Det handlade om falska vittnesmål, om manipulerat bevismaterial, om tvättade polisprotokoll. Och kanske om en korrupt åklagare.
Balsalen i hotell Hyatt var fylld med advokater och åklagare och domare från hela Mellanvästern. Dyra aftonklänningar, välsprejade håruppsättningar, kristallkronor, servitörer i svart och vitt. Tårarna berodde inte på själva middagen. Den var god. Tårarna berodde på en handfull gäster som alla hade en sak gemensam. De hade suttit fängslade och dömda i amerikanska fängelser i många år, men senare släppts fria. De var innocent men.
The Innocence Project grundades i New York år 1992 av advokaterna Peter Neufeld och Barry Scheck. Både Neufeld och Scheck gjorde karriär i försvarsteamet bakom O.J.Simpson. The Innocence Project finns numera över hela USA. Man räknar med att nästan fem procent av alla interner i USA sitter oskyldigt dömda. Det handlar om närmare 100 000 personer.
Middagen i Hyatt inleddes med en auktion. I potten fanns vinflaskor, exklusiva middagar – och så John Grisham himself. För 800 dollar: ett foto med Grisham och en signerad kopia av boken. För 2000 dollar: namnge en av karaktärerna i Grishams nästa bok. Och så vidare och så vidare.
John Grisham stod sen upp och sa att det i USA inte längre finns a presumption of innocence, ett antagande om oskuld. Vad som finns, menade han, är i stället raka motsatsen, ett antagande om skuld. Utgångspunkten då är enkel. Ställs man inför rätta är man kanske inte skyldig till just precis det man står anklagad för. Men man anses nog skyldig till någonting, i någon grad.
Eller, för att ta frågan in i 2024. Filmproducenten Harvey Weinstein är kanske nog skyldig till nånting, men i New York friades han häromveckan på rena procedurgrunder. Rättegången kommer tydligen tas om.
Dennis Fritz lever fortfarande, drabbad av demens. Ron Williamsons liv slutade i vanvett och alkoholism. I balsalen i Hyatt visades en filmsekvens där Williamson står bakom en glasruta på death row. Med den besattes innersta ursinne slår han upprepade gånger sin hand mot glaset och ropar: I am innocent! I am innocent!
Sekvensen med Williamsons vrede repriseras nu i en dokumentär som nyligen gått upp på Netflix hos oss, kallad just The Innocent Man. Jag ser den en kväll i april. Jag kastas genast tillbaks till hotell Hyatt där tårar flödade och ögon blundade när Williamsons vrede streamades på en stor filmduk.
The Innocent Man är en sällsamt vit historia i ett land där internerna ofta har en annan hudfärg. Dennis Fritz fanns förresten också han med i balsalen den där vårkvällen år 2007. Jag köpte hans egen bok om händelserna i Ada. Sen fotograferades också jag (gratis) stående mellan Grisham och Fritz. I en lokaltidning i Missouri beskrevs jag någon dag senare som en "far-away guest from Switzerland".
I valet mellan dumhet och ofrihet måste man, alltför ofta, välja dumheten.
***
Läs även: Hitler på en glasspinne?
