I verkligheten finns det bara två kön
Vad är en kvinna? Om vi låter upplevelsen styra är det svårt att veta var gränsen går.
Toppbild: Unsplash
Regeringen lär förbereda ett lagförslag som ska göra det möjligt att själv välja sitt så kallade juridiska kön, det vill säga om man i folkbokföringen ska vara man eller kvinna, efter vad man upplever sig vara. I sammanhanget har flera partier också öppnat för att införa ett tredje kön. Om en persons upplevelse ska styra, finns det inget principiellt hinder mot att införa flera ytterligare "kön". Eller att göra det möjligt att registrera sig som ett träd eller en katt. Görs subjektiv upplevelse, som kan vara väldigt varierande, till styrande kriterium kan väl ingen dra en gräns?
Argumentationen är ultraliberal, närmast anarkistisk. "Staten kan inte bestämma vad jag har för kön", lyder parollen som tar tanken på att själv välja elbolag eller vårdcentral till en ny nivå. Men det är förstås bara i ideologins sagovärld som staten, eller någon annan mänsklig instans som barnmorskan eller mamman, "bestämmer" vilket kön man får vid födseln eller folkbokföringen. Registreringen av kön är snarare en tämligen mekanisk avläsning av vad som är.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
I verkligheten finns det två kön som är varandra helt uteslutande, men förstås kompletterande: man och kvinna. Detta är en allmänmänsklig, intuitiv kunskap, förnekad enbart mot bättre vetande, oavsett eventuell sympati för vissa av skälen till en sådan förnekelse. Denna kunskap kan verifieras på en mängd olika sätt: filosofiskt men också teologiskt, eller, om det inte räcker, med biologisk vetenskap (kromosomuppsättning och typ av inre könsorgan). Men alla sätt får samma resultat.
I några mycket, mycket få och mycket, mycket sällsynta fall, finns medicinska avvikelser, exempelvis en extra x-kromosom, som får behandlas genom en process av klargörande av könstillhörighet. Könsdysfori, det vill säga känslan av att vara ett annat kön än det man är, är en mycket sällsynt psykiatrisk diagnos. Den har dock blivit vanligare på senare år och därmed uppmärksammad – eller är det uppmärksamheten som har gjort den vanligare? – men tycks bland unga vara ett uttryck för en mer utbredd psykisk ohälsoproblematik. Här är lösningen dels kärlek, omsorg och tålamod; dels de psykiatriska resurser som kan ge bättre hälsa. Men aldrig ideologiskt motiverade, fysiska ingrepp med en oåterkallelig, lemlästande effekt, av det slag som nu uppmärksammas i den allmänna debatten.
Könsroller, och sätt att förhålla sig till dem, är inte samma sak som könstillhörighet. De har naturligtvis klara beröringspunkter, men har, till skillnad från könet, sociala och kulturella komponenter som kan variera. Det har exempelvis alltid funnits mer maskulina kvinnor och mer feminina män, som dock förblir kvinnor respektive män.
Häromåret väckte den amerikanske frilansjournalisten Matt Walsh uppmärksamhet med dokumentären "What Is a Woman?". Lugnt och sakligt ställer Walsh frågan till främst ideologer och företrädare för det transindustriella komplexet: "vad är en kvinna?". Svaren blir först olika varianter på: "det är någon som identifierar sig som kvinna", vilka alltid ger motfrågan: "men vad är det då man identifierar sig som". Alltså: vad är en kvinna? En motfråga som besvaras med pinsam tystnad eller stor irritation. Våra ord, även de mest inbäddade, refererar slutligen till något. Att "identifiera" sig som kvinna betyder ju att identifiera sig med något verkligt och distinkt, något som är och som alla begriper. Och som det slutligen rent empiriskt går att kontrollera huruvida den som "identifierar" sig så verkligen är eller inte.
Den argumentation som vill kasta ut staten med badvattnet – på ett sätt som paradoxalt nog de facto utsträcker statens makt till att omdefiniera verkligheten – kastar tyvärr också ut sanningen; den som finns när ett påstående om något stämmer överens med hur något verkligen är. "Krig är fred", hette det visst hos Orwell. Killar i tjejernas omklädningsrum och män som tävlar och vinner överlägset i kvinnliga idrottsgrenar, heter det i den ideologistyrda, upp-och-ner-vända, men just nu, tyvärr, verkliga, världen.
Läs även: Kan kvinnor ha penis?
