Demokraternas stenhårda syn på aborter
Medierna gör som vanligt när amerikansk politik ska skildras: tar ställning för vänstersidan.
Toppbild: AP
Abortfrågan i USA brukar av oss svenskar uppfattas som svartvit. I ena ringhörnan religiöst tossiga republikaner som vill förbjuda aborter – och troligen driva kvinnorna tillbaka till spisen också. I den andra förnuftiga, progressiva demokrater, bejakandes kvinnlig emancipation och kroppslig integritet. De är precis som vi, alltså.
Men det här är bara sken. Inställningen till aborter hos vänsterpolitiker som Kamala Harris, hennes vicepresidentkandidat Tim Walz, och Hillary Clinton är allt annat än mellanmjölk. Men man är fena på att dölja det, hjälpt av tjänstvilliga medier.
Ta Expressens referat av Trump/Harris-debatten i september: “Trump upprepade lögnen om att demokraternas syn på frågan är så extrem att de stöder avrättning efter födseln och abort i nionde månaden. Det föll inte i god jord hos moderatorn Lindsey David. Hon slog ner på lögnen som faller på sin egen orimlighet.”
Vad gäller “avrättning” efter födseln uttryckte sig Trump i övermått brutalt – men inte utan verklighetstäckning. Faktum är att foster ibland överlever sena aborter; avlivningsteknikerna är nämligen inte hundra procent effektiva. Och bland annat just Walz – guvernör i Minnesota – har stöttat en lagstiftning som ger doktorn och mamman rätten att låta barnet bara dö, utan vårdinsats. Det oönskade barnet saknar alltså skyddsvärde.
Hur “sen” är då en sen abort? I Sverige går bortersta gränsen ungefär vid vecka 22; och Socialstyrelsens tillstånd krävs redan från vecka 18. I sällsynta fall – ett tiotal om året – kan senare abort beviljas. Det förutsätter grav fosterskada eller att kvinnans liv är i allvarlig fara. Elektiva (icke-medicinska; alltså sociala) skäl får aldrig utgöra grund för sen abort.
Jämför med USA, där nio delstater – bland andra Minnesota, New Mexico, Colorado, New Jersey och Michigan – tillåter abort ända in i nionde månaden. Inte bara för att akut rädda mammans liv. Det kan handla om depression; havererad relation med mannen; rentav missnöje med barnets kön.
Trump ljög alltså inte. Men när han pressade Harris om de sena aborterna avbröts han av ABC:s moderatorer, vilka skiftade ämne. Och i vicepresidentdebatten mellan Walz och JD Vance var det Walz som ljög om sena aborterna. Utan att moderatorerna klev in med uppföljningsfråga.
Både Harris och Walz får toppbetyg när amerikanska abortorganisationer rankar politikerna. Det betyder, exempelvis, att de absolut inte vill ha tidsgränser, att familjer till minderåriga ska kunna hållas utanför processen, och att de är generösa med budgetmedel. Till exempel bidrag om man behöver ta sig till en abortklinik utanför sin hemdelstat.
Vissa kvinnor måste ju göra det. För efter Högsta domstolens undanröjande av Roe vs Wade 2022, har många delstater gått i starkt restriktiv riktning. På sina håll – bland annat Texas, Oklahoma, Tennesse, South Dakota – är det bara om kvinnans liv står på spel som abort godkänns.
Ett ord som ekar i debatten är “national ban”. Vilket i mångas öron låter som “abortförbud”. Till exempel Trump anklagas ofta för att vilja införa “a national ban”. Men redan 2016 ville han hänskjuta frågan till delstaterna. Plus att han och många andra republikaner har talat om 15 eller 20 veckor som tidsgräns, när de pressats spekulera om vad “a national ban” skulle innebära. Inte förbud alltså, utan en gräns närliggande europeisk standard.
Det finns ingen tillförlitlig statistik över de riktigt sena aborterna i USA. CDC, USA:s motsvarighet till folkhälsomyndigheten, bedömer att cirka en procent sker efter vecka 21. Men så sent som i nionde månaden? Jag hittar inga siffror. Dock finns det gott om reportage i frågan, om abortläkare som utfört många sådana.
Och antalet abortöverlevare? Enligt The Abortion Survivors Network överlever nästan 2000 amerikanska foster per år aborten. Vissa av dem är både så pass friska och lyckosamma – i det att vårdpersonalen tar sig an dem – att de kommer att kunna leva helt normala liv.
Sammanfattningsvis: Det progressiva slagordet “reproductive rights for women”, innebär en mycket mer radikal position än vad vi svenskar tror. Faktum är att jag även stött på politiskt intresserade amerikaner som missat partiernas egentliga ståndpunkter i frågan.
Medierna gör alltså som vanligt när amerikansk politik ska skildras: tar ställning för vänstersidan.
***
Läs även: Vad tycker Kamala Harris, egentligen?
