Israels invasion i Libanon bryter inte mot FN:s resolution

När Israel under de gångna månaderna invaderade Libanon var det givetvis i strid med skrivningarna i resolution 1701 av FN:s säkerhetsråd från augusti 2006. Den resolutionen säger att det inte ska finnas några andra väpnade styrkor i södra Libanon än landets egen krigsmakt samt den fredsbevarande truppen från FN, UNIFIL – United Nations Interim Force in Lebanon – stationerad i området sedan 1978. 

Men bröt då Israel mot ett bindande FN-beslut genom sin invasion? Nej, eftersom man inte kan bryta mot ett beslut som aldrig implementerats. 

Ty trots att resolution 1701 tillkom med en uttrycklig hänvisning till de strider mellan Israel och Hizbollah som hade föregått den, förklarade Hizbollah dagarna efter att resolutionen antogs, att organisationen inte tänkte rätta sig efter den – alltså inte upplösa sina väpnade styrkor i södra Libanon. Och oaktat att den libanesiska regeringen enhälligt hade ställt sig bakom 1701 förklarade dess försvarsminister att Libanons krigsmakt inte skulle grupperas i den södra delen av landet i syfte att avväpna Hizbollahs trupper. 

Någon månad senare förklarade den franska general som då ledde UNIFIL, Alain Pellegrini, att det inte var FN-styrkornas sak att avväpna Hizbollah, men att UNIFIL skulle se till att södra Libanon inte kunde användas för attacker mot Israel. Detta var för 18 år sedan. 

Hizbollahs kontinuerliga militära uppbyggnad mot Israel under denna period fick sin följdriktiga kulmen den 8 oktober 2023, då organisationen, dagen efter Hamas terrorangrepp i södra Israel, började skjuta in raketer mot israeliska positioner i norr, och på egen hand öppnade en andra front mot den judiska staten. 

Att FN för det första tog ett beslut – Hizbollahs avväpning – som inte var genomförbart, och för det andra inte ens har lyckats fullfölja åtagandet att förhindra attacker mot Israel från södra Libanon, betyder att resolution 1701 aldrig kom att uppfyllas, även om FN i augusti i år beslöt att förlänga UNIFIL:s mandat med hänvisningar till resolutionen. 

I detta perspektiv blir fördömanden från FN, och från de till UNIFIL med trupp bidragande länderna, mot Israels militära intervention i Libanon inte bara märkliga, utan också omoraliska.  

FN-styrkorna i området har på 18 år, i direkt motsättning till den uppgift som återfinns i deras mandat, inte kunnat hindra Israel från att bli angripet från södra Libanon. Mestadels har UNIFIL i stället undvikit att söka konflikt med Hizbollah när dess väpnade styrkor grupperat sig i närheten av FN-posteringar, upprättat vapengömmor i deras grannskap och till och med haft militära utbildningsanläggningar inom synhåll för dessa posteringar. 

UNIFIL har i stället publicerat uttalanden som att det är ”oacceptabelt” att Hizbollah agerat på detta sätt, och de få gånger som FN-styrkorna sökt hindra sådant och angripits, har man svarat med att dra in FN:s patrullerande förband i området. 

Att FN-trupperna till det yttersta sökt undvika konfrontation med Hizbollah, samtidigt som UNIFIL-ledningen efter den israeliska interventionen, trotsigt meddelat att dess styrkor inte tänker hörsamma den israeliska uppmaningen att kliva åt sidan eller lämna sina posteringar, för att inte utnyttjas av Hizbollah, är symptomatiskt. Från FN-håll vet man att Israel likväl kommer agera på ett helt annat sätt visavi FN-trupperna än Hizbollah. 

UNIFIL i södra Libanon har genom sin historia företett alla de patologier som också utmärker FN-systemet i stort: Ineffektivitet parad med mycket höga kostnader, decennium efter decennium av närvaro, därtill utbyggd sådan, trots resultatlöshet, uppdragsutvidgning och -förändring (mission creep) utan utvärdering och efterkontroll – och på detta, som nästan alltid, en anti-israelisk grundhållning. 

År 2017 hotade Trump-administrationen med att dra in sitt stöd till en förlängning av UNIFIL:s mandat om inte FN-trupperna fick ett bemyndigande att agera tuffare mot Hizbollahs militära närvaro i södra Libanon. En kompromiss uppnåddes med att UNIFIL i större utsträckning skulle bistå de libanesiska styrkorna i att hålla området fritt från attacker mot Israel och att FN:s generalsekreterare skulle undersöka möjligheterna att öka UNIFIL-styrkornas närvaro i området. 

Hur det gick med den saken, vet vi i dag. 

Nu är det en ny Trump-administration på väg in. Det är ingen vild gissning att den kommer att återkomma till FN:s ineffektivitet i allmänhet och UNIFIL:s i synnerhet. 

***

Läs även: Vad är en proportionell respons när ens existens hotas?

Läs även: Är Mellanösterns problem omvärldens fel?