Jag förlåter banne mig inte den svenska staten
Nina Lekander brevväxlar med Tullverket, hånglar på Jamaica, och suckar över den irrationella svenska moralismen, som insisterar på att vi ska ha ”roligt utan droger”. Kosta vad det kosta vill.
Toppbild: AP
Och det hände sig vid den tiden att det utgick ett påbud att alla Sveriges droganvändare skulle straffas. I mitt fall var det för några år sedan, så jag antar att brottet är förgätet och preskriberat nu. Själv förlåter jag banne mig inte den svenska staten för flera egendomliga förbud och påföljder.
En kompis har diverse krämpor som varken piller, cbd-salva eller yoga rår på. Men lite gräs till natten hjälper. Hen bor i Tyskland, där denna substans ännu inte är tillåtet att sälja men väl att bruka på visst avstånd från skolor och daghem. Vi känner ingen som har anslutit sig till några cannabisklubbar som får sälja legalt. Men man får lagligen odla upp till tre plantor i trädgård eller på balkong. Vi har imponerade skådat tre trädhöga växter på en grannes balkong.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Så stora har jag inte sett sedan jag å Expressens räkning var på Jamaica 1980 med Erik Hörnfeldt och Lasse Jansson. Då lustigt nog cigarrettfabrikerna strejkade, på det att Lasse och jag tvangs smygröka tobak bakom husknutar och buskar.
Vi lärde känna några trevliga rastagrabbar. Jag hade ett särskilt öga till en Isis, vi pussades lite ibland. Aldrig mer än så. Visste att de flesta Jamaicakillar inte gillade tjejer med mens eller flytningar som jag råkade ha då. Men när vi var på ett jätteparty i Montego Bay eller Negril där killarna drack Guinness som de trodde var nyttigt till skillnad från annan alkohol förändrades de. Jag blev antastad, men svor och slog tillbaka. Cool runnings. Vissa berusningsmedel går inte ihop med varandra, något som min poliskompis i Berlin har vittnat om. Få problem med gräsrökande punkare vid Warschauer Brücke. Men när flyktingar från Mellanöstern (många av dem vana vid hasch) drack alkohol uppstod tumult.
Vi träffade Rita Marley (Bob låg på sjukhus i Västtyskland), Peter Tosh och flera andra celebriteter. Såväl den trevlige Michael Manley som den inte lika mysiga Edward Seaga. Nog om dessa äventyr, med ett postumt tack till Bo Strömstedt.
Tillbaka till för ett par somrar sedan, då gräs ännu var förbjudet i Tyskland men kunde köpas av snubbar i vissa berlinska parker. Jag sa till min kamrat: posta en liten mängd till mig på Öland, det kan ju ingen människa bry sig om. Typ fem gram. Brevet kom aldrig. Men efter ett par veckor mejlade tullmyndigheten i Helsingborg. Vikten hade ökat till sex gram, beslagtagits och bränts upp. Läget var prekärt.
Turligt nog är jag inte ensam om mitt namn. Efter febrila sökanden efter Ninor och Lekandrar svarade jag åklagaren, efter att jag hade strukit några skämt om att jag gärna sutte i fängelse likt den legendariska Bang gjorde på sin tid. Böter vore också okej. Allt går ju att skriva om. Oskyldigt dömd! Ingen, säger ingen, kunde komma till skada av denna lilla mängd ”knark” och dess jämfört med tobak och alkohol ofta hälsosamma verkan. Så här skrev jag:
”Bästa Tullverk,
Jag har nyligen mottagit brev om ringa narkotikasmuggling till, inte från mig, och ställer mig helt oförstående. Kan inte begripa vad detta är fråga om. Utan avsändare? Är det någon som vill mig illa eller bara ett misstag?
Jag har förvisso enstaka förnamnsbekanta i Polen och Tyskland som ibland säger att de gärna vill besöka mig i Stockholm eller på Öland. Men att någon av dem skulle skicka mig cannabis är oförklarligt. Det finns väl droger även här på ön? Läser ibland om Öland Roots där jag aldrig har varit, men där har det ju gjorts beslag.
Det finns vidare flera Nina Lekander i Sverige. Någon på Södermalm i Stockholm, en Beatrice som vad jag minns stod som en Nina för flera år sedan. Och nu till något annat konstigt:
Flera mejl från Ellos som jag aldrig har handlat av, men där det påstås att en vara har beställts av en Nina Lekander via Bring med adressen Havdhem Stora Rosarve 609, 623 31 Havdhem. Med ”spårningnummer 00373400512855779150”. (Obs felstavningen!) En 180 centimeters sänggavel, av alla underliga ting, à 2 024 kronor som sägs ha levererats 29.6.23. Sänt från adressen [email protected].
Ingen gavel har beställts eller levererats. Finner heller inte någon med mitt namn i Havdhem på hitta.se. Betalning har ej dragits från bankkonto eller kort.
Jag är en helt vanlig och laglydig 66-årig kvinna, journalist och författare som inte nyttjar andra rusmedel än tobak och vin.
Hoppas att ni tror på min oskuld. Men jag tar naturligtvis mitt straff och eventuella böter – för ingenting alls. Då kan jag i alla fall skriva om detta mysterium. Allt är stoff.”
Med skälvande fingrar och nervöst flackande blick läste jag den skånska tulltjänstekvinnans mejl. Hon svarade snabbt. Godset hade destruerats och inget åtal var aktuellt. Antar att hon och myndigheten hade grövre smuggling av stora mängder tunga droger och vapen att kolla upp och lagföra. Jajja brajja mandelmajja, som min kamrat skaldade fritt efter Åke Hodells “Sassa brassa mandelmassa”
Portugal avkriminaliserade droger 2001, något som för de flesta, men inte alla, gav goda resultat i bland annat sjukdom och dödlighet. Snabb och bra behandling för folk beroende av tunga droger.
I Sverige har det varit extremt svårt och långsamt att komma ur inte minst Nils Bejerots inflytande – en oerhört karismatisk herre på scen, vittnar många källor om. Som han har haglat okvädingsord omkring sig: alla som brukar eller missbrukar (ingen skillnad dem emellan) är parasiter på samhällskroppen eller ”kemidrivna råttor”. Läs gärna Magnus Lintons utmärkta, ofta hjärtskärande, bok Knark från 2016.
På Facebook finns flera grupper som vill avkriminalisera eller legalisera narkotika i olika former. Vad jag kan se är inte tysk-svenska Jakob Heidbrink med i någon, men i ett inlägg från förra året skriver han ”Vill man torrlägga inkomstströmmen från narkotikaförsäljningen till gängen, torde det enda verkligen hållbara sättet vara att legalisera narkotika. Även då kommer det att finnas en marknad kvar där kriminella kan sälja under marknadspris (jfr cigarett- och alkoholmarknaden), men åtminstone en del av försäljningen kommer att upphöra genom att folk inte längre behöver köpa av kriminella när partydroger efterfrågas.”
Ja, det där med partydrogernas gödande av kriminella gäng är rena löjet. Dream on, alla ni som på exempelvis Ring P1 babblar okunnigt om slikt. Rekreationsdrogande behöver inte påverka den egna hälsan, och ännu mindre sätta dit skurkar. I denna tidning skriver Klara Klingspor om det nyliga svenska förbudet av kratom, en växt från Sydostasien som ger stimulerande, euforiska effekter och smärtlindring i lagom doser.
Socialminister Jakob Forssmed fällde en ofrivilligt komisk replik om kratom: ”Jag tycker att det är otillfredsställande att det här säljs helt oreglerat. Det har den typen av effekter, det finns påtagliga faror med detta. Det kan ge effekter som väldigt mycket liknar drogers effekter.” Vad som tillfredsställer Forssmed är ännu oklart.
Kratom är lätt och billigt att beställa hem i Tyskland – man borde testa snarast pronto. Samma dag, den 11 mars 2025, förbjöd Sverige förresten även THCH, en lättare form av cannabis som tidigare var laglig. Det är ingen ände på de ineffektiva hagelskurarna av förbud.
Allt detta medan Sverige har fyra gånger så hög dödlighet per person i överdoser, framför allt av heroin, som snittet i EU. Som om det inte räckte med våra rekordmånga skottlossningar och bombdåd. Och rejäla utredningar av narkotikapolitiken har stoppats mer än en gång. Fortfarande gäller utsagor som ”Det är hög tid att människor lär sig ha roligt utan droger – eller godtar risken att spendera lång tid bakom lås och bom”, enligt Payam Moula i tankesmedjan Tiden.
Forskare som kriminologen Henrik Tham och sociologen Ted Goldberg har länge kritiserat svensk narkotikapolitik. Den senare skriver i Altinget: ”Att rekreationskonsumtion är väsensskild från problematisk konsumtion belyses av en världsomfattande analys genomförd av FN. Undersökningen fann att bara cirka tio procent av dem som använde narkotika blev problemkonsumenter.” Och att Folkhälsomyndigheten ”vill också utreda narkotikastrafflagen, liksom förbudet mot eget bruk av narkotika.”
Sverige utmärker sig också med att få kontrollera rester från cannabis i den mänskliga kroppen. Min polare får alltså inte resa från Tyskland till Sverige om hen har brukat cannabis fullt lagligt. Det kan handla om några dagar eller flera veckor sedan hen rökte på och är helt nykter och redig på resan. Och hen är varken ”impulsstyrd, asocial, ofri, störd, driftstyrd och utan självkontroll”.
Det finns kloka människor även på insändarsidor i tidningarna (förlåt fördomarna). En ”Pragmatisk medborgare” skriver i DN (16/5–24):
”Alla vet att polisens resurser är högst begränsade. Att använda dessa begränsade resurser till att göra riktade insatser för att lagföra personer för personligt bruk är oansvarigt som myndighet. Forskning visar att det inte har någon påverkan vare sig på efterfrågan eller tillgången på droger i samhället.
Polisen själva säger att det idag är mer accepterat att använda droger, detta trots att polisen markant genom åren ökat just dessa insatser att lagföra brukare. ESO-rapporten som släpptes i november 2023 kom fram till att kriminaliseringen av drogbruk är kostsam, ineffektiv och skadlig.”
Ännu ett journalistminne: när Christel Persson, salig i åminnelse, var på vippen att publicera Alice B Toklas haschkakerecept på Expressens kultursida gick den annars liberale och hygglige Bo Strömstedt in och strök.
För övrigt tycker jag att Aftonbladets fynd av små mängder kokain i riksdagen var i det närmaste hallucinogent skojigt. Bättre att de skyldiga håller sig pigga och skarpa i stället för att såsa ihop på cannabis.
Nu har min vän köpt nya ”Tüten”, en ciggformad liten strut som är lättare att hantera än att rulla jointarna på traditionellt vis. Ge oss nu bara en återutgivning av Karl-Aage Schwartzkopfs 50-talsbok ”Telegram från Tutman”, illustrerad av Rein Murre, som fick det att ”osa hett i plåtarna”.
Ursäkta sidospåret, men var så säker på att det kommer att tuta vidare i allsköns lurar.
***
Läs även: Vilket bottennapp, politiker!
Läs även: Jag orkar inte sabba stämningen längre
Och det hände sig vid den tiden att det utgick ett påbud att alla Sveriges droganvändare skulle straffas. I mitt fall var det för några år sedan, så jag antar att brottet är förgätet och preskriberat nu. Själv förlåter jag banne mig inte den svenska staten för flera egendomliga förbud och påföljder.
En kompis har diverse krämpor som varken piller, cbd-salva eller yoga rår på. Men lite gräs till natten hjälper. Hen bor i Tyskland, där denna substans ännu inte är tillåtet att sälja men väl att bruka på visst avstånd från skolor och daghem. Vi känner ingen som har anslutit sig till några cannabisklubbar som får sälja legalt. Men man får lagligen odla upp till tre plantor i trädgård eller på balkong. Vi har imponerade skådat tre trädhöga växter på en grannes balkong.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
Så stora har jag inte sett sedan jag å Expressens räkning var på Jamaica 1980 med Erik Hörnfeldt och Lasse Jansson. Då lustigt nog cigarrettfabrikerna strejkade, på det att Lasse och jag tvangs smygröka tobak bakom husknutar och buskar.
Vi lärde känna några trevliga rastagrabbar. Jag hade ett särskilt öga till en Isis, vi pussades lite ibland. Aldrig mer än så. Visste att de flesta Jamaicakillar inte gillade tjejer med mens eller flytningar som jag råkade ha då. Men när vi var på ett jätteparty i Montego Bay eller Negril där killarna drack Guinness som de trodde var nyttigt till skillnad från annan alkohol förändrades de. Jag blev antastad, men svor och slog tillbaka. Cool runnings. Vissa berusningsmedel går inte ihop med varandra, något som min poliskompis i Berlin har vittnat om. Få problem med gräsrökande punkare vid Warschauer Brücke. Men när flyktingar från Mellanöstern (många av dem vana vid hasch) drack alkohol uppstod tumult.
Vi träffade Rita Marley (Bob låg på sjukhus i Västtyskland), Peter Tosh och flera andra celebriteter. Såväl den trevlige Michael Manley som den inte lika mysiga Edward Seaga. Nog om dessa äventyr, med ett postumt tack till Bo Strömstedt.
Tillbaka till för ett par somrar sedan, då gräs ännu var förbjudet i Tyskland men kunde köpas av snubbar i vissa berlinska parker. Jag sa till min kamrat: posta en liten mängd till mig på Öland, det kan ju ingen människa bry sig om. Typ fem gram. Brevet kom aldrig. Men efter ett par veckor mejlade tullmyndigheten i Helsingborg. Vikten hade ökat till sex gram, beslagtagits och bränts upp. Läget var prekärt.
Turligt nog är jag inte ensam om mitt namn. Efter febrila sökanden efter Ninor och Lekandrar svarade jag åklagaren, efter att jag hade strukit några skämt om att jag gärna sutte i fängelse likt den legendariska Bang gjorde på sin tid. Böter vore också okej. Allt går ju att skriva om. Oskyldigt dömd! Ingen, säger ingen, kunde komma till skada av denna lilla mängd ”knark” och dess jämfört med tobak och alkohol ofta hälsosamma verkan. Så här skrev jag:
”Bästa Tullverk,
Jag har nyligen mottagit brev om ringa narkotikasmuggling till, inte från mig, och ställer mig helt oförstående. Kan inte begripa vad detta är fråga om. Utan avsändare? Är det någon som vill mig illa eller bara ett misstag?
Jag har förvisso enstaka förnamnsbekanta i Polen och Tyskland som ibland säger att de gärna vill besöka mig i Stockholm eller på Öland. Men att någon av dem skulle skicka mig cannabis är oförklarligt. Det finns väl droger även här på ön? Läser ibland om Öland Roots där jag aldrig har varit, men där har det ju gjorts beslag.
Det finns vidare flera Nina Lekander i Sverige. Någon på Södermalm i Stockholm, en Beatrice som vad jag minns stod som en Nina för flera år sedan. Och nu till något annat konstigt:
Flera mejl från Ellos som jag aldrig har handlat av, men där det påstås att en vara har beställts av en Nina Lekander via Bring med adressen Havdhem Stora Rosarve 609, 623 31 Havdhem. Med ”spårningnummer 00373400512855779150”. (Obs felstavningen!) En 180 centimeters sänggavel, av alla underliga ting, à 2 024 kronor som sägs ha levererats 29.6.23. Sänt från adressen [email protected].
Ingen gavel har beställts eller levererats. Finner heller inte någon med mitt namn i Havdhem på hitta.se. Betalning har ej dragits från bankkonto eller kort.
Jag är en helt vanlig och laglydig 66-årig kvinna, journalist och författare som inte nyttjar andra rusmedel än tobak och vin.
Hoppas att ni tror på min oskuld. Men jag tar naturligtvis mitt straff och eventuella böter – för ingenting alls. Då kan jag i alla fall skriva om detta mysterium. Allt är stoff.”
Med skälvande fingrar och nervöst flackande blick läste jag den skånska tulltjänstekvinnans mejl. Hon svarade snabbt. Godset hade destruerats och inget åtal var aktuellt. Antar att hon och myndigheten hade grövre smuggling av stora mängder tunga droger och vapen att kolla upp och lagföra. Jajja brajja mandelmajja, som min kamrat skaldade fritt efter Åke Hodells “Sassa brassa mandelmassa”
Portugal avkriminaliserade droger 2001, något som för de flesta, men inte alla, gav goda resultat i bland annat sjukdom och dödlighet. Snabb och bra behandling för folk beroende av tunga droger.
I Sverige har det varit extremt svårt och långsamt att komma ur inte minst Nils Bejerots inflytande – en oerhört karismatisk herre på scen, vittnar många källor om. Som han har haglat okvädingsord omkring sig: alla som brukar eller missbrukar (ingen skillnad dem emellan) är parasiter på samhällskroppen eller ”kemidrivna råttor”. Läs gärna Magnus Lintons utmärkta, ofta hjärtskärande, bok Knark från 2016.
På Facebook finns flera grupper som vill avkriminalisera eller legalisera narkotika i olika former. Vad jag kan se är inte tysk-svenska Jakob Heidbrink med i någon, men i ett inlägg från förra året skriver han ”Vill man torrlägga inkomstströmmen från narkotikaförsäljningen till gängen, torde det enda verkligen hållbara sättet vara att legalisera narkotika. Även då kommer det att finnas en marknad kvar där kriminella kan sälja under marknadspris (jfr cigarett- och alkoholmarknaden), men åtminstone en del av försäljningen kommer att upphöra genom att folk inte längre behöver köpa av kriminella när partydroger efterfrågas.”
Ja, det där med partydrogernas gödande av kriminella gäng är rena löjet. Dream on, alla ni som på exempelvis Ring P1 babblar okunnigt om slikt. Rekreationsdrogande behöver inte påverka den egna hälsan, och ännu mindre sätta dit skurkar. I denna tidning skriver Klara Klingspor om det nyliga svenska förbudet av kratom, en växt från Sydostasien som ger stimulerande, euforiska effekter och smärtlindring i lagom doser.
Socialminister Jakob Forssmed fällde en ofrivilligt komisk replik om kratom: ”Jag tycker att det är otillfredsställande att det här säljs helt oreglerat. Det har den typen av effekter, det finns påtagliga faror med detta. Det kan ge effekter som väldigt mycket liknar drogers effekter.” Vad som tillfredsställer Forssmed är ännu oklart.
Kratom är lätt och billigt att beställa hem i Tyskland – man borde testa snarast pronto. Samma dag, den 11 mars 2025, förbjöd Sverige förresten även THCH, en lättare form av cannabis som tidigare var laglig. Det är ingen ände på de ineffektiva hagelskurarna av förbud.
Allt detta medan Sverige har fyra gånger så hög dödlighet per person i överdoser, framför allt av heroin, som snittet i EU. Som om det inte räckte med våra rekordmånga skottlossningar och bombdåd. Och rejäla utredningar av narkotikapolitiken har stoppats mer än en gång. Fortfarande gäller utsagor som ”Det är hög tid att människor lär sig ha roligt utan droger – eller godtar risken att spendera lång tid bakom lås och bom”, enligt Payam Moula i tankesmedjan Tiden.
Forskare som kriminologen Henrik Tham och sociologen Ted Goldberg har länge kritiserat svensk narkotikapolitik. Den senare skriver i Altinget: ”Att rekreationskonsumtion är väsensskild från problematisk konsumtion belyses av en världsomfattande analys genomförd av FN. Undersökningen fann att bara cirka tio procent av dem som använde narkotika blev problemkonsumenter.” Och att Folkhälsomyndigheten ”vill också utreda narkotikastrafflagen, liksom förbudet mot eget bruk av narkotika.”
Sverige utmärker sig också med att få kontrollera rester från cannabis i den mänskliga kroppen. Min polare får alltså inte resa från Tyskland till Sverige om hen har brukat cannabis fullt lagligt. Det kan handla om några dagar eller flera veckor sedan hen rökte på och är helt nykter och redig på resan. Och hen är varken ”impulsstyrd, asocial, ofri, störd, driftstyrd och utan självkontroll”.
Det finns kloka människor även på insändarsidor i tidningarna (förlåt fördomarna). En ”Pragmatisk medborgare” skriver i DN (16/5–24):
”Alla vet att polisens resurser är högst begränsade. Att använda dessa begränsade resurser till att göra riktade insatser för att lagföra personer för personligt bruk är oansvarigt som myndighet. Forskning visar att det inte har någon påverkan vare sig på efterfrågan eller tillgången på droger i samhället.
Polisen själva säger att det idag är mer accepterat att använda droger, detta trots att polisen markant genom åren ökat just dessa insatser att lagföra brukare. ESO-rapporten som släpptes i november 2023 kom fram till att kriminaliseringen av drogbruk är kostsam, ineffektiv och skadlig.”
Ännu ett journalistminne: när Christel Persson, salig i åminnelse, var på vippen att publicera Alice B Toklas haschkakerecept på Expressens kultursida gick den annars liberale och hygglige Bo Strömstedt in och strök.
För övrigt tycker jag att Aftonbladets fynd av små mängder kokain i riksdagen var i det närmaste hallucinogent skojigt. Bättre att de skyldiga håller sig pigga och skarpa i stället för att såsa ihop på cannabis.
Nu har min vän köpt nya ”Tüten”, en ciggformad liten strut som är lättare att hantera än att rulla jointarna på traditionellt vis. Ge oss nu bara en återutgivning av Karl-Aage Schwartzkopfs 50-talsbok ”Telegram från Tutman”, illustrerad av Rein Murre, som fick det att ”osa hett i plåtarna”.
Ursäkta sidospåret, men var så säker på att det kommer att tuta vidare i allsköns lurar.
***
Läs även: Vilket bottennapp, politiker!
Läs även: Jag orkar inte sabba stämningen längre
