Jag rodnar av skam över ungdomssynden
Det är dags att se världen för vad den är och svälja naiviteten.
Toppbild: Pixabay
Socialism, nazism, fascism, anarkism, islamism. Vad är det med utopier som utövar sådan lockelse på människan? Det är väl vår ständiga strävan mot något annat, något bättre, antar jag. Vår oförmåga att liknöjt skåda ut över gräsmattan och konstatera att den visserligen inte är lika grön som grannens, men att den ändå får duga. Som också kan ta sig uttryck i en svårtyglad önskan att sätta av efter mytologiska gräsplättar någonstans långt borta som ingen har sett, men som utmålas som paradis.
I ungdomen flirtade jag själv med libertarianismen. Nattväktarstat, frivilliga skatter, inga bidrag, låt spriten flöda, öppna gränserna, lumpen bara för dem som vill och annat liknande. Jag kan fortfarande känna en lätt skammens rodnad på kinderna när jag tänker på perioden (som var rätt kort, kan möjligen anföras till mitt försvar). Och när jag – en väl utbildad och åtminstone genomsnittligt begåvad person uppvuxen i ett rikt, fredligt och demokratiskt land – svalde stolligheterna, är det kanske inte så konstigt att fattiga människor i diktaturer också faller för någon av alla dessa ismer. Exempelvis i de muslimska länder där Sverige pekas ut som islamofobiskt och hatet frodas så att både USA och terrorforskaren Magnus Ranstorp nu varnar för en avsevärt förvärrad hotbild mot Sverige.
Även om utopierna är inbördes olika så förenas de av en tro på att människan i grunden är ädel och villig att – om vi ska bygga vidare på gräsmetaforen – slita och släpa på allmänningen i stället för att lågsint bruka den egna täppan (just libertarianen har en lite egen syn på individens relation till samhället, fast det är en teknikalitet). Men den naiva synen på människan finns också på betydligt närmare håll än hos islamistiska sekter, exempelvis i den dysfunktionella myndigheten Migrationsverket.
Den har också synts fläckvis i Centerpartiet under det senare år, närmare bestämt i kretsarna runt den så kallade Stureplanscentern. Återstår att se om nye partiledaren Murrahem Demirok, kan göra något åt saken. Han har ingen lätt uppgift.
Läs även: En havererad myndighet
