Jag såg ingen i finkan som var framgångsrik
Kriminalvården befinner sig i kris. Fängelserna är knökfulla. Frågan är hur i hela friden de ska bemannas?
Toppbild: Per Danielsson / TT
Efter studierna jobbade jag en sommar som plit på Kronobergshäktet i Stockholm. Det var välavlönat men oerhört deprimerande. Klientelet utgjordes nästan undantagslöst av samhällets olycksbarn. Där fanns pundare, alkoholister, psykiskt labila och svagsinta. Påfallande många var av utländsk härkomst, trots att detta var i slutet av åttiotalet och invandringen fortfarande måttlig.
Framgångsrika och välanpassade brottslingar åker inte fast i samma utsträckning, får man väl anta. Under mina tre månader i finkan såg jag hur som helst knappt till en enda hel och ren familjefar från medelklassen.
Jag har alltid betraktat det där sommarjobbet som ”en nyttig erfarenhet”. Men vid närmare eftertanke vet jag inte vad av bestående värde jag lärde mig, egentligen. Förutom detta: kriminalvården är inget för mig. Och det för oss till ärendet för dagen.
Ett av de två mest utförliga och preciserade avsnitten i Tidöavtalet behandlar kriminaliteten. Bland annat ska den förtida villkorliga frigivningen efter två tredjedelar av ett fängelsestraff tas bort, liksom ungdomsrabatt och ”mängdrabatt”. Dessutom förlängs straffsatserna för vissa brott. Resultatet blir att antalet fängelseplatser behöver utökas kraftigt. Idag finns knappt 6000 interner i landets fängelser, som redan är knökfulla. Bara slopandet av förtida frigivning innebär rent matematiskt att antalet bäddar behöver utökas med 50 procent. Lägg till övriga skärpningar och det nya behovet blir nog 10 000. Eller mer.
En sak är att dessa fängelser behöver byggas. Det hjälper säkert Skanska, NCC och de andra gärna till med. Den svårare frågan är dock; hur i hela friden ska de bemannas? Polisen söker med ljus och lykta efter folk. Likaså försvaret. Och vården. Och skolorna. Och Strålsäkerhetsmyndigheten.
Jag är verkligen inte den som vill sätta käppar i hjulet för kriminalvården när de storstilade planerna ska genomföras. Därför avråder jag ingen från att söka de tusentals tjänster som kommer behöva utlysas. Men låt mig säga så här; mig behöver ni inte ringa.
