Jobbannons till Malin Ekman
Fokus har ingen politisk färg och vi är orädda för hur vi "riskerar att uppfattas". Låter det rimligt, Malin? I så fall är du varmt välkommen att skriva här. Vi letar alltid efter skribenter som du.
Toppbild: TT
Efter ett dygn i Almedalen noterar jag att den största snackisen inte är Jimmie Åkessons utspel om SD:s nya skolpolitik eller ens Muharrem Demiroks klädval. Nej, hetast är ett öppet avskedsbrev som SvD:s New York-korrespondent Malin Ekman publicerade online i måndags. Där går hon till hårt angrepp mot tidningsledningen som anklagas för att vara så ängslig att uppfattas som högervriden – och i synnerhet positiv till Donald Trump – att hennes arbetssituation har blivit ohållbar.
Det kan vara så att jag, färgad av min yrkesroll, överskattar allmänintresset för det som händer i mediernas gyttjepöl. Fast mot det talar att påfallande många lekmän här i Visby har tagit upp Ekmans avhopp med mig. Liksom att Johan Hakelius krönika om journalister som det nya prästerskapet, är mest läst på vår sajt när detta skrivs (tillsammans med genomgången av SVT:s och SR:s ekonomi och effektivitet).
Sverige är ett litet land med bara en handfull breda medier, alla rätt likartade. Och journalister är som folk är mest; konsensussökande. Allt detta är utmärkt för det är precis därför som Fokus har ett existensberättigande. Här är de enkla publicistiska principer som vägleder oss:
- Fokus har ingen politisk färg utan är en bred kyrka med högt i tak där allt kan sägas som inte är åtalbart eller strider mot de pressetiska reglerna. Givet att det är tänkvärt och väl formulerat.
- Vi har ett dialektiskt synsätt och vänder oss mot tendensen i samtiden att vissa åsikter inte får föras fram och att vissa röster inte ska få höras i det offentliga samtalet.
- Vi observerar Sverige och världen med nyfiken och öppen blick och söker alltid det underrapporterade perspektivet. Det gäller också i svåra och polariserande frågor som klimat, migration, kvotering et cetera.
- Vi är principiella och försöker betrakta världen genom allmänhetens ögon snarare än den enskildes. Vi kan använda ”case” men inte för att lyfta fram ”drabbade”, utan för att illustrera en större berättelse.
Låter det rimligt, Malin Ekman? I så fall är du varmt välkommen att skriva här. Vi letar alltid efter sådana skribenter som du.
***
Läs även: Har vi nått peak woke?
Läs även: Det här borde svenska journalister läsa
