Jomshofs yttrandefrihet är även min

Sverigedemokraternas Richard Jomshof är skäligen misstänkt för hets mot folkgrupp efter att ha delat antimuslimska satirteckningar på X. Om lagen om hets mot folkgrupp – som förbjuder missaktning – ska tolkas bokstavligt åker SD-toppen troligtvis dit. Teckningarna som han har delat vidare är tveklöst missaktande. Den ena visar hur "Europa" naivt släpper in muslimer i sitt hus, varpå de insläppta bränner ner huset. Den andra visar hur en pakistansk migrant i havet blir räddad av en engelsman med båt, varpå den pakistanske mannen kastar västerlänningen överbord. Elakingen, kvar på båten med engelsmannens fru och dotter, håller sedan en åra med texten ”Rape Jihad”. Osmakligt och rasistiskt, ja. Men bör satirteckningar av det slaget leda till åtal och straff? Min åsikt: absolut inte.

Aftonbladets Oisín Cantwell bjuder på ett tidstypiskt inlägg med rubriken "Lagen om hets mot folkgrupp behövs". Cantwell påpekar det självklara, att det återstår att se om Jomshof döms. Sedan flyter han ut i att historien "lär oss att ord har betydelse", att ord kan ha "en fruktansvärd kraft" och att ord "inte alltid" kan bemötas i debatt. Underförstått: Därför måste ord och uttryck kriminaliseras.

Frågan är bara var gränsen för det förbjudna, utöver hot och uppvigling, ska gå. Tillspetsade antimuslimska kartikatyrteckningar av det slag Jomshof delat, är det "hets"? En Muhammedkarikatyr? Ramsan "from the river to the sea" eller en matchtröja med nummer 7 och "oktober" på ryggen? Förintelseförnekande?

Det senaste, en kriminalisering av förnekandet av Förintelsen och vissa andra folkmord, bakades in i hetslagen tidigare i år. Ironiskt nog var justitieutskottets ordförande – Richard Jomshof – med på noterna och uttryckte i ett yttrande att utskottet såg positivt på att ”förtydliga och i viss mån utvidga bestämmelsen om hets mot folkgrupp i brottsbalken”. Utvidgningen gav genast upphov till nya förbudsförslag. "Koranbränning nästa?", kommenterade imamen och debattören Kashif Virk hoppfullt förändringen. Oisín Cantwells kollegor den politiske chefredaktören Anders Lindberg och kulturchefen Karin Pettersson opinionsbildar, likt S-politiker, för att koranbränningar ska ses som hets mot folkgrupp. Om så sker, kommer snart krav på att förbjuda brännandet av ytterligare skrifter, och krav på förbud av Muhammedkarikatyrer.

Så snart man förbjuder ett uttryck, står fler på tur.

Det gäller förstås även satirteckningar på nätet. Jomshof är ju inte ensam om att dela bilder i sociala medier. Nyligen riktades avgångskrav mot en vänsterpartistisk lokalpolitiker som spridit en karikatyrbild på Israels Netanyahu drickandes Gazabors blod. Inte särskilt trevligt, med tanke på att vänsterpartisten också hade spridit en video som hyllar Hamas attack mot Israel. 

Men poängen med demokrati och yttrandefrihet är att man ska få vara osmaklig, vulgär, extrem, en idiot om man så vill. Det är när det bränner till som yttrandefriheten blir meningsfull att försvara. Åsikter är trots allt någonting annat än hot och våld. Problemet med hetslagstiftningen är att den alltså går betydligt längre än att kriminalisera det direkt hotfulla.

Konspirationsteorier och fördomar försvinner inte, hur mycket man än skulle önska ibland, med censur och förbud. Länge stördes SD:s manifestationer av motdemonstranter. Jomshof hade som yngre svårt att verka som lärare när det blev känt vilket parti han var aktiv i. Vintern 2006, när danska Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer intensivt debatterades, släcktes SD-Kurirens sajt ner efter publicering av en karikatyr. Det slutade med att dåvarande utrikesminister, socialdemokraten Laila Freivalds, fick avgå. Hur det gick för SD vet vi. Försök att hindra folk från att uttrycka åsikter gör att sympatierna för den tystade, eller upplevt mobbade, bara ökar.

Döms Jomshof kommer det inte göra någon som helst skillnad för fördomarna om muslimer och islam. Däremot kommer det sänka takhöjden lite ytterligare. Om för Jomshof, snart för fler.

***

Läs även: Den känsliga muslimen finns inte på riktigt

Läs även: Så undervisas lärare i islamofobi