Drömmen om den amerikanska drömmen
Toppbild: TT
Inför presidentvalet 2012 besökte jag Washington med kollegor. Teaparty-rörelsen hade seglat upp som en viktig faktor i det republikanska partiet efter demokraten Barack Obamas valseger fyra år tidigare. Vi hade ganska vaga föreställningar om den, men David Frum – politisk kommentator och fordom talskrivare åt George W Bush – gav en högintressant analys av de samhällsförändringar och politiska strömningar som rörelsen hämtade sin kraft ur.
»Den amerikanska drömmen är död«, sa Frum. »Jag skulle kunna starta ett slagsmål i baren här intill genom att säga det högt där. Men det är sanningen.« Han syftade förstås på idén att varje individ kan forma sin egen lycka genom framförhållning och hårt arbete. Tanken är djupt inflätad i den amerikanska självbilden. Den finns rent av inskriven i självständighetsförklaringen där de grundläggande medborgerliga rättigheterna anges: »life, liberty and pursuit of happiness«.
David Frum underbyggde sin tes med statistik. Han pekade på att den sociala rörligheten i USA hade minskat drastiskt på bara en generation. Att arbetarklassen knappt hade ökat inkomsterna sedan sjuttiotalet. Och att det blivit så dyrt med högre studier att sådana inte längre var tillgängliga för breda grupper. Om vi åhörare hade lyssnat mer uppmärksamt hade vi kanske inte blivit lika överraskade när Donald Trump läste av och utnyttjade just missnöjet med detta för att vinna presidentposten fyra år senare. Och spänningarna finns kvar, Trump fick mycket stort stöd även i valet i höstas. Att han förlorade berodde uteslutande på corona.
Nu blir hans sorti onödigt sjaskig efter stormningen av Kapitolium, en möjlig riksrättsprocess och förlusten av majoriteten i senaten. Fast Trumps ande kommer fortsätta sväva över amerikansk politik och över det republikanska partiet under överskådlig tid (läs mer här!).
Men vad händer sen? Kan republikanerna repa sig? Kan USA? Boken The Lost Majority av analytikern Sean Trende lär oss att partier som förlorar makten i amerikanska val alltid döms ut, men alltid kommer tillbaka. Ofta förvånansvärt snabbt, men också ofta burna av nya idéer eller nya koalitioner av intressegrupper. Den amerikanska drömmen, däremot. Den är nog död för evigt.
