När direktörerna framstod mer som filmstjärnor än chefer
Toppbild: TT
Under min uppväxt var näringslivets företrädare självklara aktörer i samhällsdebatten. Volvochefen PG Gyllenhammar framstod mer som en filmstjärna än som en direktör. Han vann utmärkelsen »Sveriges mest beundrade person« år efter år och var flitig gäst i tv-sofforna. Hos den tidens Skavlan, Hagge Geigert, spelade han gitarr och sjöng Taube. Ett tag var han påtänkt som ledare för Folkpartiet.
Curt Nicolin, ordförande för Svenska Arbetsgivareföreningen, syntes i nyheterna dagligen med sin karaktäristiska, höklika profil. Han var även vd för Asea, ett jobb som så småningom gick till Percy Barnevik. Den senare var känd för mycket men mest för att vara en av två i näringslivets topp som bar skägg, i strid med konventionen. Den andre var Rune Andersson, vd i Trelleborg. Dit hämtades han från Electrolux där han arbetat under den klurige Hans Werthén, också han med stor mediavana. SAS koncernchef Jan Carlzon var en annan ledare med stjärnstatus. Skälet till att tidens direktörer var så synliga var nog bara delvis att de hade karisma. Kampen mellan socialism och marknadsliberalism var högst reell. Toppcheferna var frontsoldater i ett krig om kontrollen över företagen som utkämpades mellan LO och Saf, mellan socialdemokrater och borgerliga.
Direktörerna förlorade slagen om las, mbl och löntagarfonderna. Men de vann kriget. Socialismen störtade samman med Berlinmuren 1989, två år senare fick Sverige en borgerlig regering som avvecklade fonderna. Näringslivet demobiliserade och skaffade ett nytt stridsrop: Aktieägarvärde! En vd skulle ägna all tillgänglig tid åt att öka vinster och utdelningar, inte fjanta sig i tidningar och tv.
Så till nyligen var företagen i stort sett borta från samhällsdebatten. Men något håller på att hända. Med inspiration från USA vill den nya generationen företagsledare inte bara slita åt ägarna. Både cheferna och bolagen håller på att förvandlas till aktivister, men den här gången med ett vänsterperspektiv (läs mer här!). Kunder och anställda ska fostras till inkluderande, medvetna, hållbara och normkritiska medborgare.
Vet du vad H&M:s vd heter, förresten?
