Sveriges plats i världen är nummer 29

I väst ser vi fortfarande på utvecklingsländer så som de beskrevs i skolböckerna för fyrtio år sedan. Något i den stilen brukade kändisprofessorn Hans Rosling säga under sina oförglömliga anföranden. För att belägga påståendet lät han åhörarna besvara en enkät om nativitet, hälsa, läskunnighet etcetera i Afrika och Asien. Resultatet blev alltid ganska pinsamt; ju högre socioekonomisk nivå hos respondenterna, desto färre rätt. En schimpans som valde svarsalternativ slumpmässigt hade regelmässigt sopat banan med en universitetsstudent.

Som en viktig förklaring till den skeva världsbilden angav Rosling att medierna i väst bara rapporterar sporadiskt från det som förr kallades tredje världen. Och när de väl gör det handlar det mest om elände: hungersnöd, krig, naturkatastrofer. Jag tror att det stämmer, plus att »vad stort sker, det sker tyst«, som Geijers odalbonde sa. Media är bra på att spegla det dagsaktuella, men sämre på att berätta om de långa trendlinjerna. Sådana förändringar i vardagen som inte syns från en dag eller vecka till en annan, utan först efter tio år.

Men grundar sig inte den förstenade världsbilden också i ett slags konservatism, en ovilja eller oförmåga att lära om? För hur ska vi annars förklara att Roslings utsaga om u-länderna lika gärna kunde gälla Sverige, trots att här inte råder någon brist på mediebevakning? Sverigebilden formades till stor del också på sjuttio- och åttiotalen. Då tillhörde vi världseliten i allt från tennis och slalom över bilsäkerhet till tandhälsa och per capita-inkomst. Att skolan, sjukvården, ordningsmakten och försvaret har befunnit sig på ett sluttande plan i över tre decennier och att den svenska välfärdsstaten sedan länge spelar i OECD:s andra division, vill liksom inte sjunka in.

Anna Gullbergs artikel om kaoset i det svenska covid-vaccinations-programmet (eller snarare avsaknaden av ett sådant) gjorde mig först upprörd, men också stött, nästan sårad. Hur kan landet som uppfann flourtanten vara sämre på att bespruta sina medborgare än Slovenien, Grekland, Rumänien eller Litauen?

Så kom jag på: Sverige har funnit sin nya plats i världen. Den har nummer 29. Jag har bara inte hängt med.