Vad är en coronadöd värd?
Toppbild: TT
Under påsken ägnade jag bättre delen av en kväll åt att söka efter covid-statistik som hade fladdrat förbi på något socialt medium. Den visade chanserna att överleva en infektion för olika åldersgrupper och hade varit utmärkt att sopa till coronaalarmister och restriktionshetsare med. Men ansträngningarna var förgäves. Jag fann inte källan.
Nåväl, ibland griper försynen in. Tillbaka på redaktionen låg en nyskriven bok: Covid: Why most of what you know is wrong av Stockholmsläkaren och bloggaren Sebastian Rushworth. Ett av kapitlen reder ut sjukdomens dödlighet. Den sätts till runt 0,2 procent för alla smittade och kanske 0,04 procent för folk under 70, i en färsk internationell studie. Chansen att överleva skulle alltså vara kring 99,8 procent för en slumpmässigt vald coronasjuk. Och för en lagom tjock man i sina bästa år, som jag själv, är den 99,96 procent. Minst.
Multisjuka äldre har förstås en betydligt sämre prognos. Fast, som Rushworth påpekar, så är det även med andra diagnoser. En studie från 2017 fann exempelvis att 10 procent av svaga äldre som tas in på sjukhus dör av vanlig förkylning inom loppet av 30 dagar. Dödligheten i säsongsinfluensa i samma grupp var faktiskt lägre – 7 procent. Enligt sajten Worldometer har nu knappt 3 miljoner människor dött av covid-19 sedan pandemins början. Det är många, men siffran bleknar intill de över 60 miljoner som har dött av andra orsaker under samma period.
Vadan då denna sifferexercis? Jo, den är viktig därför att vår oproportionerliga rädsla för corona har kraftigt negativa och mycket kostsamma bieffekter. I senaste numret beskriver Anton Säll hur regeringarna i en rad länder använder den ganska ofarliga pandemin som förevändning för att inskränka demokrati och mänskliga rättigheter. Och även i väst finns tydliga tendenser på att man i panik låtit boten bli värre än soten med hårda inskränkningar i skolgången liksom i mötes-, rörelse- och näringsfriheterna. Norge, som ju brukar berömmas för sin effektiva covidbekämpning, har haft en underdödlighet under pandemiåret eftersom färre än vanligt har dött av exempelvis förkylning och säsongsinfluensa. Hur ska man kunna motivera en återgång till ett »normalläge« där? Eller är ett dödsfall i influensa inte lika tragiskt som ett i covid? Vad tycker du?
