Jonas Gardell skapar sina egna sanningar

Vid stora kriser finns det alltid de som vägrar att förlita sig på experternas råd och som anser sig veta bäst själva. Komikern och författaren Jonas Gardell är ett exempel på det. Fokus tycks ofta vara på hans egna behov i stället för vad som är bäst för kollektivet.  

När coronaviruset slog till 2020 var det en ny situation för världen att ta sig an. Osäkerheten kring hur man skulle hantera den smittsamma pandemin var stor och länderna valde olika strategier vad gällde behovet av isolering. I Sverige var vi öppna jämfört med de flesta andra länder. Till exempel stängdes inte förskolor och grundskolor här. Under denna första osäkra tid arbetade jag på en mottagning för nydebuterade psykossjukdomar. Pandemin gjorde att vi fick ställa om rutinerna men vi var ändå tvungna att ta emot patienter som hade influensasymptom, eftersom de fortfarande måste få sin behandling mot psykossjukdomen. 

Som vårdpersonal följde vi givetvis Folkhälsomyndighetens rekommendationer, eftersom där fanns kunskapen och erfarenheten. Jag fick många frågor om hur jag vågade jobba och utsätta mig och min familj för smittan. Mitt svar var alltid att jag förlitade mig på Folkhälsomyndighetens samlade kunskap och inte tyckte att jag visste tillräckligt för att skapa en egen teori. 

Men det fanns somliga som ansåg sig veta bättre än experterna. En var Jonas Gardell, som i likhet med många andra kulturarbetare drabbades när föreställningar fick ställas in och scener stängas. Gardell krävde att få publiken tillbaka, utan att ta hänsyn till Folkhälsomyndighetens riktlinjer. Och när restriktionerna inte släpptes, trots hans protester, krävde han kulturministerns avgång. 

Amanda Sokolnicki jämförde i en ledare i  Dagens Nyheter (25/9 2020) Gardell med ett bortskämt barn i baksätet som tjatar ”är vi framme snart?”. Sokolnicki skrev att ”Gardell kräver att andra ska visa hans skrå solidaritet, men hur står det till med den egna solidariteten med de sjuksköterskor som ännu inte återhämtat sig efter vårens pärs?” Gardell backade dock inte, utan gick till ny attack, den här gången mot Amanda Sokolnicki. 

Pandemin som skördade över 18 000 liv i Sverige är slut och vi kan andas ut. Folkhälsomyndighetens strategi visade sig vara balanserad och rimlig. Varför vill jag ändå påminna om Jonas Gardells inlägg i debatten den gången? Jo, därför att nu har han hittat en ny fråga att ha åsikter om. Den här gången handlar det om könstillhörighetslagen som nyligen röstades igenom av riksdagen. 

Professor Agnes Wold är en av de medicinskt kunniga som argumenterade mot lagförslaget. Även jag skrev tillsammans med andra under en artikel som påtalade riskerna med att sänka kraven för att tillåta byte av juridiskt kön, samtidigt som minimiåldern för könsbyte sänks till 16 år. Mina skäl att gå emot denna lagstiftning är att jag som sjuksköterska inom psykiatrin har mött patienter som har ångrat sitt könsbyte, även sådana som senare har tagit sitt liv. Tyvärr var inte politikerna intresserade av att ta del av psykiatrins erfarenheter. 

Som ung beundrade jag Jonas Gardell och jag minns särskilt när han påpekade att alla kända personer hade en störd jaguppfattning, vilket var precis vad jag också tyckte. Nu upplever jag att han själv lider av sådan självupptagenhet. Det beror inte bara på inläggen under pandemin och om könstillhörighetslagen. Jag har sett det med egna ögon. 

Det har gått några år, men jag har inte kunnat glömma det. Den 23 maj 2012 stod Jonas Gardell och skrek utanför affären Aubergine om att ingen skulle handla där. Folk på gatan blev förvånade över hans uppträdande och frågade personalen om vad som hade hänt. Då fick de veta att Gardell dagen innan hade köpt en vattenmelon som skulle vara utan kärnor. Men när han skar upp den därhemma, upptäckte han att det ändå fanns små embryon till kärnor. 

Gardell gick tillbaka till affären och eftersom han var upprörd ville affärsägaren lugna honom. Han fick pengarna tillbaka. Det hade ingen effekt. Gardell skrek och gormade och rusade sedan i full affekt ut på gatan för att varna potentiella kunder. Sedan spred han även varningen på Twitter och Facebook. 

Är det småaktigt att berätta detta? Kanske det. Men ärligt talat borde en vattenmelon, med eller utan kärnor, i normala fall inte få en vuxen man att tappa fattningen så totalt. Något säger historien. Och det var denne Jonas Gardell, som kan löpa amok på gatan utanför en liten affär, som anklagade oss som kritiserade könstillhörighetslagen för att kroka arm med Sverigedemokraterna, Putin och Irans mullor. 

***

Läs även: Hanne Kjöller: Könsdebatten har kidnappats av en sekt

Läs även: I tv-studion är kön en hypotetisk fråga