Judar ska inte behöva stå till svars för vad Netanyahu ställer till med
Till dem som ursäktar trakasserierna mot judar med vad Netanyahus regering utsätter palestinierna för vill jag säga att ett helt folk inte kan lastas för en ondsint och extremistisk regerings illdåd. Inte ens om regeringen är demokratisk tillsatt.
Toppbild: AP
För tre veckor sedan blev jag inbjuden till Stockholms Stora synagoga för att vara med när Willy Silberstein fick Aaron Isaacpriset för sitt viktiga arbete mot antisemitism. Prisutdelningen skulle äga rum klockan 11.30, men jag ville utnyttja tillfället att närvara vid gudstjänsten och var där redan klockan 10.
Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.
När jag och min väninna Anna kom fram till Synagogan möttes vi av en vakt utanför som kontrollerade våra namn och legitimation. Synagogans tomt omges av ett högt staket som en polisbil cirkulerade kring. En kamera var installerad i porten. Jag visste att judiska sammankomster numera omges av strikta säkerhetsåtgärder, men känslan blev helt annan när jag fick uppleva det på plats. Ska man inte kunna känna sig trygg ens i Guds hus?
Ett femtiotal personer hade samlats i bönelokalen. Det var en blandning av kvinnor, män, gamla och unga. Rabbinen talade till församlingen, Torarullar bars runt. Stämningen kändes lättsam och det var inte alls som jag hade föreställt mig. Församlingen deltog i ceremonierna. Som utomstående blev jag mest tagen av kantorn med den underbara rösten. Jag viskade till Anna att det är tur att min mamma inte kunde följa med. Så rättfram som mamma är hade hon hyschat på rabbinen och bett henne att lämna plats åt kantorn.
Efter gudstjänsten gick vi i samlad tropp bort till lokalen där prisutdelningen ägde rum. Jag märkte att folk uppskattade att jag som muslim var där och att de gärna ville prata om sina upplevelser om antisemitism i Sverige. En del undrade om jag inte är rädd att sticka ut hakan. Jag svarade att jag vet vad priset kan bli, men att jag inte skulle kunna leva med mig själv om jag inte markerar när medmänniskor trakasseras på grund av sitt ursprung. Jag säger som min farfar Mele Zeki: de rättigheter man unnar sig själv måste man också unna andra.
Jag förtydligade att jag försvarar Israels rätt att existera och fördömer dem som vill utplåna landet. Men det betyder inte att jag försvarar Benjamin Netanyahus extremistiska politik. Då utropade en kvinna att det är nästan ingen här som gillar Netanyahus politik. De andra skrattade och höll med henne och jag kände mig lättad och glad. Men samtidigt blev jag djupt beklämd över att dessa människor ska behöva stå till svars för vad Netanyahu ställer till med.
En äldre herre frågade mig om jag känner till någon gymnasieskola som hans barnbarn skulle kunna välja och veta att där skulle det inte vara några problem att vara jude. Min väninna Anna blev djupt berörd och ledsen av att han berättade att den gymnasieskola som hon gått på i slutet på 1970-talet nu inte ses som säker för judiska studenter. Jag tänkte att vad han egentligen undrar är om jag vet i vilka skolor muslimerna går. Det är alltså inte bara nazister, utan muslimer som jag själv, som nu begränsar friheten för hans barnbarn. Jag rycktes brutalt bort från den vänliga stämningen. I det ögonblicket kände jag skam.
Då kom en stressad kvinna fram och meddelade att vi måste lämna lokalen för att det är en palestinademonstration på gång som församlingsmedlemmarna inte ska behöva möta. Det kändes overkligt. Var befann jag mig? Jag kastades tillbaka till min barndoms Kurdistan där vi i hemlighet samlades för att fira Newroz, men snabbt skingrades om vi hörde att polisen var på väg. Nu var jag inte i Kurdistan utan i Sverige, ett demokratiskt europeiskt land år 2024.
Konflikten mellan Israel och Palestina är lång, grym och brutal.
Vi får aldrig glömma Hamas våldtäkter, barnamord och kidnappningar av civila den 7 oktober 2023. Vi måste fördöma att Hamas håller kvar kidnappade kvinnor och barn som gisslan.
Att Israel måste försvara sig mot terrororganisationen Hamas har jag förståelse för, men Hamas visar själv inget förbarmande över de civila palestinier som drabbas. Om Israel vill fortsätta att kalla sig rättsstat kan de inte låta barn svälta och hindra människor att få vård, vilket sker i Gaza i dag.
Det lidande som Netanyahus regering utsätter palestinierna för med hot om utdrivning kan inte försvara förföljelser av judar i Sverige. Jag förstår dem som demonstrerar till stöd för palestinierna, men jag har inte deltagit själv. Den råa antisemitismen som uttrycks i slagorden skrämmer mig.
Till dem som ursäktar trakasserierna mot judar med vad Netanyahus regering utsätter palestinierna för vill jag säga att ett helt folk inte kan lastas för en ondsint och extremistisk regerings illdåd. Inte ens om regeringen är demokratisk tillsatt.
Samhället, på alla nivåer, måste markera mot antisemitismen. Detta gäller från regeringen ända ner till den enskilde medborgaren. Judar ska inte behöva hasta i väg från Synagogan för att undgå trakasserier när de går hem. Barn och föräldrar ska inte behöva fundera på vilken skola som kan vara trygg.
***
Läs även: Hotbilden mot judar är alarmerande
