Jurister är inte som vi andra
En kidnappare och våldtäktsman fick två "bonusar" när hans skadestånd bestämdes till 840 000 kronor, rapporterade SVT nyligen. I dessa tider är vi glada att kunna presenterar en Årets svensk som vågar gå mot strömmen i debatten om det svenska rättsväsendet, skriver Fokus chefredaktör.
Toppbild: Jonas Ekströmer / TT
Någon gång i min ungdom – kanske tolvårsåldern – pratade pappa om en av sina bekanta. Namnet har jag glömt men orden fastnade: "Han är jurist och de är ofta rätt knepiga". När jag undrade vad han menade blev svaret att ”de tänker inte som andra”. En generalisering, naturligtvis – någon skulle säga fördom. Men den innehöll också ett korn av sanning vill jag nu påstå, efter att genom åren ha fått egna erfarenheter av skrået.
I Uppdrag granskning förra veckan förklarade justitiekansler Mari Heidenborg varför en kidnappare och våldtäktsman fick två ”bonusar” när hans skadestånd bestämdes till 840 000 kronor, sedan han suttit för länge i fängelse. Beloppet höjdes dels därför att JK använde den högre månadsersättning som normalt tillämpas efter att någon som är oskyldigt dömd har suttit fängslad över ett år.
”Det blir alltså extra mycket pengar för att man redan har suttit i fängelse?”, undrade reportern.
”Det är inget som står i lagen utan det är något som vi försöker tillämpa”, svarade JK.
Brottslingen fick dessutom höjt skadestånd därför att brottet var särskilt grovt. Detta då straffet kan få avtjänas under särskilt hårda förhållanden, eller att det är extra stigmaisterande att bli dömd för ett grövre brott. Om man är oskyldigt dömd, ja, vill en lekman invända. Vilket reportern också gjorde.
”Det är så vi tillämpar våra schabloner. Jag kan inte säga så mycket mer om det”, sa Heidenborg. Men hänvisningarna till regler, tabeller och praxis gjorde inget djupt intryck på mig. Jag tror helt enkelt inte på bedyrandena att detta var det enda möjliga skadeståndsbeloppet, utan anser att JK har gjort ett rejält övertramp. Möjligen skäl nog för regeringen att byta ut henne. Hur som helst kan jag inte säga att justitiekanslern lyckades dämpa min från pappa ärvda klentrogenhet mot hennes skrå.
Men så mycket gladare jag blev av att läsa intervjun med åklagaren Paulina Brandberg här i Fokus. Här har vi en jurist som motbevisar tesen ovan och som vill utgå från brottsoffret, snarare än gärningsmannen, när hon diskuterar rättsskipningen här i landet. Därmed är hon något av kärringen mot strömmen i sin yrkeskår. Precis en sådan egenskap som Året svensk bör ha!
***
Årets svensk: Kammaråklagare Paulina Brandberg är årets svensk
Läs även: Teodorescu Måwe: Ordet u-land ruskade om Sverigebilden
Prenumerera på Fokus här.
