Kärnkraft behövs inte i Sverige
Kärnkraft är utomordentligt farlig och det är ett bra argument emot den. Det vet Tidömajoriteten, men de använder den som kulturkrigsfråga.
Toppbild: TT
Behövs kärnkraft?
Det går alldeles utmärkt att skapa ett elsystem i Sverige baserat på förnybara energikällor – dvs sol, vind och vatten – samtidigt som vi genomför en total klimatomställning och den gröna nyindustrialiseringen, där stora batterifabriker byggs, framtidens elnätsanläggningar tillverkas, cement produceras och där stål framställs utan förbränning av kol. Allt detta har visats av forskare vid till exempel Chalmers och även i denna tidskrift av insiktsfulla energiexperter.
Under vinjetten En halv grek & en turk turas Thomas Gür och Markus Kallifatides om att besvara en aktuell frågeställning.
Vattenkraften utgör en utomordentlig resurs med sin reglerbarhet, men även den kan – teoretiskt – ersättas av andra lagringsmedier än vattenmagasinen: vätgas, värmelager i bergrum eller batterier. Elsystemtjänster för att hålla elsystemet stabilt finns rent tekniskt att tillgå i riklig mängd och är på intet vis avhängiga kärnkraft.
Alldeles oavsett hur elproduktionen kommer att se ut i Sverige framöver så ingår det svenska elsystemet i ett europeiskt elsystem med stort och växande inslag av vind- och solkraftproduktion. Kraftelektronik kommer att användas för att reglera elsystemet. Större, men kortvariga och ovanliga, större avvikelser i produktionen kommer att behöva hanteras, till exempel genom att turbiner eldas med biogas. Batterier, inklusive de som kommer att finnas i fordonsflottan, kan också i stor skala bidra med den effekt och den reglering som behövs vid varje givet tillfälle. Produktion av vätgas med vätgaslagring under mark och produktion av värme med värmepumpar i fjärrvärmesystem med storskalig värmelagring är systemlösningar som innebär att stora mängder energi lagras till rimliga kostnader och kan användas för att möta längre säsongsvariationer i den direkta elproduktionen från vind och sol i norra Europa.
Elpriset kommer utan krig och konflikt fortsätta att vara lågt, men också fortsätta att variera i Sverige. Det beror på att förnybar elproduktion är billig, att det europeiska elsystemet är sammankopplat och att det rörliga elpriset till stor del bestäms av omvärlden. Det går inte att påverka det i någon större utsträckning, även om det vore på marginalen särskilt gynnsamt om det tillkommer till exempel vindkraft både till land och till havs i södra Sverige. Och det hade varit gynnsamt det senaste decenniet, men här har många kommunpolitiker satt stopp.
Kärnkraft är utomordentligt farlig och det är ett bra argument emot den. Men kärnkraft är därtill dyr och behövs alltså inte i Sverige, vare sig rent tekniskt eller ekonomiskt. Däremot är den av yppersta vikt politiskt för Tidömajoriteten. Politiska majoriteter behöver yttre fiender och symbolfrågor att mobilisera kring. Politiska majoriteter till höger kan inte vinna val i den parlamentariska demokratin om det inte finns andra frågor än fördelningspolitik som upptar debatten. Kärnkraften i Sverige är en sådan fråga.
Därför dröjer nu beslut om stora vindkraftsparker till havs. Därför förhindrades en statlig utredning att föreslå vettiga incitament för kommuner att ställa sig positiva till vindkraft på land. Därför genomförs symboliska manövrar för teoretiskt byggande av nya kärnkraftverk. Därför upprepas villfarelsen om att kärnkraft skulle vara tekniskt eller ekonomiskt ”nödvändig” för att möta framtidens efterfrågan på el. Därför hoppade borgerliga partier av den energiöverenskommelse som fanns över blockgränsen i riksdagen: för att ha något att samlas kring på högerkanten i akt och mening att komma till regeringsmakten och ”stoppa sosseriet”.
Det kan visa sig vara en för svenska skatte- och elräkningsbetalare kostsam maktmanöver.
Markus Kallifatides är riksdagsledamot (S), docent i ekonomi och ordförande i Reformisterna.
Här kan du läsa Thomas Gürs svar på samma frågeställning.
***
