Kejsarens nya Karolinska

I boken »Konsulterna« beskriver DN-journalisterna Anna Gustafsson och Lisa Röstlund katastrofens kärna: att Boston consulting group (BCG) tilläts lansera oprövade styrmodeller för vården.

Traditionellt byggs sjukhus upp av olika kliniker: barnkliniken behandlar barnen och ortopedkliniken folks armar och ben. Klinikchefen ansvarar för sin personal och budget. Enligt BCG måste klinikerna skrotas. Patienterna ska behandlas i »flöden«, till vilka olika specialister rekryteras. Olika diagnoser – olika flöden.

Denna »matrismodell« bygger på teorin om »värdebaserad vård«, som BCG hämtat från USA.

Det gick till just som i sagan om kejsarens nya kläder:

»För många år sedan levde en kejsare (ett landsting), som tyckte så ofantligt mycket om vackra kläder (prestigesjukvård), att han gav ut alla sina penningar (skattemedel) för att bli riktigt fin och grann (bräcka andra landsting) …

I den stora staden, där han bodde (Stockholm), gick det mycket muntert till; en dag kommo två bedragare (konsulter). De gåvo sig ut för att vara vävare och sade, att de kunde väva (implementera) det vackraste tyg (ekonomisk styrmodell), som läte tänka sig. Ej nog med att färgerna och mönstret vore någonting ovanligt vackert (modernt och amerikanskt); de kläder, som syddes av tyget, hade även den underbara egenskapen, att de voro osynliga (framstod som rappakalja) för varje människa, som vore oduglig i sitt ämbete (gnällspik) eller också vore otillåtligt dum (bakåtsträvare).«

Väven – den värdebaserade vården – bygger på Harvardekonomen Michael Porters idéer. Enligt honom bör ett sjukhus inte få betalt efter vad behandlingen kostar, utan efter dess värde. Värdet är effekten på patientens hälsa på lång sikt.

För varje vårdtillfälle ska formeln: »värde för patienten« delat med »kostnaden för behandlingen« beräknas. Detta görs för varje enskild diagnos. Ju högre siffra för kvoten »värde/kostnad«, desto mer betalt ska sjukhuset få.

Porters vävstol kånkades in i det halvfärdiga NKS-bygget av konsultföretaget BCG, sedan länge lierat med Porter, och lillebror ICHOM, grundat av Porter, BCG och en KI-professor. ICHOM skulle utveckla »standarder« så att likformiga data skulle kunna samlas från alla NKS-patienter och formeln kunde beräknas.

Alla med någon erfarenhet av sjukvård (gnällspikar och bakåtsträvare) stirrade oförstående på den osynliga formel-väven. Hur räknar man ut värdet genom kostnaden per diagnos för Agdas sjukhusvistelse 2017?

Hon kom in med lunginflammation, som behandlades. Man upptäckte att hon även hade diabetes och högt blodtryck, provade ut mediciner, skickade en skur av remisser för uppföljning och beställde hjälpmedel så att hon skulle kunna klara sig hemma.

Vad gäller värdet för Agda kan det inte mätas i pengar med någon känd metodik.

Kostnaden för Agdas vårdtillfälle är förstås känd. Men hur delas den upp på Agdas olika diagnoser? Går det över huvud taget att räkna ut formler för var och en av de kanske tusen diagnoserna på ett universitetssjukhus? De hundra vanligaste diagnoserna täcker inte in ens hälften av patienterna.

Hur kunde en oanvändbar formel presenteras som det vackraste tyg? Vävarna spann skickligt på sin formel. För kejsaren med penningpungen talade man allvarligt om formelns nämnare – kostnaden, som man lovade skulle minska. I de etiska finrummen talade man mjukt om »värde för patienten«. Ordet värde/value har ju dubbel betydelse – både det krassa priset, och hur gott något är. Alla kunde se sitt favoritmotiv i den osynliga väven.

Författarna till boken »Konsulterna« menar att målet för BCG/ICHOM var att komma över data om patienterna. Som kunde säljas vidare till läkemedelsbolag och andra intressenter. Naiva politiker av olika partifärg stod och applåderade vid processionen. Efter skandalerna med Facebook och Cambridge analytica vet vi hur det känns när våra hemligheter säljs på en global marknad. Väven skimrar inte längre.

Enorma summor har försnillats, men NKS kommer att repa sig, tack vare personalens kompetens och kärlek till jobbet och patienterna.

Och bedragarna? De har dragit iväg till Arabia land. Där ska de bygga en hel stad, Neom, 33 gånger större än New York. Kronprinsen Mohammed bin Salman har beställt den, han som anses ha låtit mörda journalisten Jamal Khashoggi. Det är ingen saga, det är dagens sanning.