Klimatvindarna blåser för svenskt vin

I min vingarderobs fack för söta viner finns en smal liten flaska med bärnstensfärgad vätska, etikett i svart, grönt och guld, med texten »Blaxsta Vingård Vidal Icewine 2003«. Ovan etiketten sitter en rund liten silverkokard som upplyser om att detta vin blev tvåa i klassen söta viner vid vin-VM i Frankrike 2005.  Det är anmärkningsvärt, med tanke på att vinet då bara producerats i ett par årgångar, av en vingård etablerad endast tre år tidigare, 2000, och på en rätt otippad plats.

Den ligger några mil söder om Flen, och kan framgångsrikt tävla om titeln världens nordligaste vingård. Den är dessutom en av de första kommersiella anläggningarna för vinproduktion i Sverige; ett praktiskt exempel på klimatförändringens gynnsamma effekter.   Pionjären heter Göran Amnegård, en entusiastisk entreprenör som byggde upp kapital som företagare i livsmedelsbranschen i Kanada och senare satsade sina pengar på att bli vinbonde i hemlandet. I det böljande sörmländska landskapet några mil norr om Skavsta köpte han jordbruksfastigheten Blacksta, satte vinrankor och inredde den stora röda ladan till produktionsanläggning.   

Från Kanada fick han med sig den köldtåliga vidaldruvan. I övrigt blev det merlot och chardonnay. Sedan silvermedaljen 2005 har hans isvin skördat ännu större lagrar. Årgång 2007 tog guld.       

Amnegård är även en kreativ affärsman. Det anonyma gårdsnamnet Blacksta hottade han upp till det sexigare varumärket Blaxsta. Gårdsförsäljningsförbudet rundade han med restaurang och hotellverksamhet i anslutning till vinproduktionen och säljer sedan utan bekymmer det mesta av sin rätt begränsade produktion i restaurangen och hotellrummens minibarer.

Och det berättas att när en grisuppfödande grannbonde erbjöd att mot betalning gödsla Blaxstas åkrar med dynga från svinstallarna fick denne veta att ville han lösa sitt problem med att bli av med svinskiten fick han lov att sprida den gratis.

Förra årets kalla och regniga sommarhalvår gjorde att årgång 2015 från Blaxsta uteblev. I gengäld ser 2016 ut att bli årtusendets svenska årgång, generellt för svenska vinbönder.  Våren, med ett par graders temperaturöverskott, fick i gång blomningen tidigare än normalt. Den följdes sedan av en lång solig sommar och en enastående septembermånad.

Jag besökte Blaxsta i mitten av september. Då var merlot-skörden redan bärgad.

– Två veckor före bordeaux, säger Amnegård med en antydan till triumf. Skördevolymen avvek inte väsentligt från det normala men däremot kvaliteten. Druvorna är sötare och smakrikare än vanligt. Alkoholhalten som i vanliga fall inte blir högre än 11 procent kommer med årets skörd att nå 12 procent, tror han.

I slutet av september skördas chardonnaydruvorna medan vidal kan få vänta. Det måste bli minus åtta grader i luften innan isvindruvorna kan skördas. Än kan alltså saker hända som omintetgör de förutsättningarna som lovar att göra Icewine 2016 till årtusendets årgång. Redan en mer ordinär årgång är dock detta vin svindlande gott.

Innan vi skiljs åt frågar jag Göran Amnegård om historien med svinbonden stämmer.

– Nej, inte riktigt, svarar han och berättar, men sanningen är inte lika bra så den lämnar jag därhän.  Never check a good story!